söndag 7 juli 2013

Jellingköpt slynggaffel

Detta är bloggens 719:de inlägg och med det firar jag Ulliga, gulliga, färggladas 6-årsdag! Hurra gånger fyra! (Jag visste väl att det fanns fler anledningar att utbrista i ett litet "Hurra!".)

Igår åkte vi på utflykt till Jelling i Danmark för att kika på Danmarks nationalmonument; runstenarna, högarna och kyrkan. Harald Blåtand, som är den som enade Danmark, har i Jelling först anlagt (nåväl, beordrat till anläggning av) två högar som begravningsplats för sina föräldrar, Gorm den Gamle och Thyra. Detta skedde under mitten av 900-talet, under samma period som danskarna kristnades. Även Harald konverterade från asatro till kristendom, och kom att bygga en kyrka mellan högarna och i samband med detta flyttade han sina föräldrars ben från högarna till kyrkan. Detta har dokumenterats på två runstenar för att manifestera Haralds makt ytterligare, och idag är hela området med sina fornlämning med på UNESCO:s världsarvslista för skyddsvärda platser. Här kan du läsa mer om det via UNESCO:s hemsida. Det finns även ett mycket fint och informativt museum i Jelling som är väl värt ett besök, och som är den del av Danmarks Nationalmuseum. Nationalmuseets hemsida med inriktning mot Jelling hittar du här.



I museets shop köpte jag mig en slynggaffel (på danska heter det snoregaffel eller nullestok; danska är väldigt roligt ibland!) i ben, och den har jag provat idag. Det finns belägg att slyngafflar har använts under vikingatiden, och i dansk historieberättande finns det även en berättelse som visar att Christian IV:s dotter Leonora Christine till och med gjorde sig en egen snoregaffel för att kunna göra snören under sin fångenskap på Köpenhamns Slott. (Christian IV var för övrigt den som grundat Kristianstad, vår närmsta stad.)



Här har jag provat att slynga lite och det blir fina snören med fyra flätade sidor. (Garnet är restgarn av bomull från Regnbågens Textilverkstad som jag från början använt till babytröjor.) Det är inte särskilt klurigt när man väl får in den rätta knycken, utan ser mer komplicerat ut än vad det är. Det enda som är lite trixigt att dra åt lagom hårt så att flätorna blir jämna men det kommer väl med tiden. Tekniken är egentligen densamma som när man fingervirkade när man var liten. Man kan tydligen göra på lite olika sätt, t ex kan man vrida gaffeln omväxlande till höger och vänter, eller bara använda sig av högervarv när man vänder gaffeln eller helt enkelt hålla gaffeln stilla och istället snurra garnet omväxlande om höger och vänster gaffelspets. Här hittar du en informativ dansk YouTubevideo, och här och här finns två artiklar från Hemslöjden som slyngpåtning.

4 kommentarer:

Mimmi sa...

Nu kan du kallas slyngel också.

Linda sa...

Haha, det har du rätt i! :)

KatarinaZA sa...

Vilket roligt namn - slynggaffel (och de danska namnen var ju ännu roligare).

Mats kanske skulle ha struntat i att ta med sig cykel till triathlonet och i stället fiskat upp en ur Nissan ;-)

Manduzana stickar sa...

Spännande att få läsa lite om en (för mig) ny teknik :)