måndag 30 juli 2012

Cyklamenfärgade sockor

Färdigstickningar har lyst med sin frånvaro på denna stickblogg på sistone, men här är ett litet projekt som både har gått fort att sticka och fort att få klart. Förra veckan åkte jag till Göteborg under ett par dagar, och inför den långa tågresan tänkte jag att jag skulle ha ett litet praktiskt stickprojekt att ta med mig. Sagt och gjort, jag startade en sockstickning i garn från lagret eftersom de är storleksmässigt packvänliga och jag inte behöver någon beskrivning för att sticka dem. När jag väl började sticka var det så kul att jag stickade klart första sockan redan innan jag lämnat hemmet, och jag fick lov att påbörja den andra innan avfärd. Ombord på tåget stickade jag knappt något alls, eftersom jag sov större delen av resan (det måste vara pendlaren i mig som gör att jag förknippar tågskak med sömn), men väl hemma igen stickade jag klart även den andra sockan i ett nafs. Därför kan jag nu prestera mina cyklamenfärgade sockor!





Sticknördfakta:
Sockorna väger 122 gr och är stickade med Järbo-Garns Raggi (70% ull, 30 polyamid) på strumpstickor 3,5 mm. Färgställningen har det fantasieggande namnet (nåja, nu var jag elak, produktens färgnummer är) 1532, men för mig är det cyklamenfärgat. Jag ser blomman i det lila och den fina, lätt ludna stjälken i det grå/bruna. Jag har ibland lite svårt för självrandande/prickande garner, men det här gillar jag, kanske just för att jag är barnsligt förtjust i färgerna. Stickningen i sig är också enklast möjliga; bassockor i resår och slätstickning. Men, bara för att det är enkelt ska man inte tro att man alltid stickar rätt; jag stickade vändningen av hälen på ena sockan under OS-invigningen, och invigningen var så bra att jag råkade sticka lite fel men eftersom det inte syns nämnvärt så orkade jag inte sticka om det. :) Nu kan det få bli höst, för nu har jag utökat mitt socklager!



Annars har jag städat och bakat hallonkaka idag. Den var god vill jag lova! Nu ska jag räkna lite på och lägga upp till mitt nästa projekt, en luftig bomullströja.

söndag 22 juli 2012

Istället för fem måsten - en lista!

Jag har inte åstadkommit någon bild på 5 "måste"-saker idag, för vi har gjort andra saker. Så jag gör en liten lista på fem saker som jag tycker är lite småtrevliga istället, men om de är några måsten vet jag inte för det där med måste kan ju betyda så många saker. Saker som är man tvingas/måste gör och som är negativa, och saker som man vill/måste göra är ju som bekant helt skilda saker. Och sen har vi saker som man bör/måste ha för att vara någotsånär anständig (t ex tandborste och deodorant) och sådant man bara vanvettigt vill/måste ha (t ex det lyxiga garnnystanet eller ny handväska). Osv... Tolkningarna är många på detta tema... :) Så, här kommer en liten lista på vill/måste-saker som jag tycker är trevliga att ägna mig åt, helt utan inbördes ordning:

1. Vara ledig. När man är så ledig att man har tråkigt vet man att det är en bra ledighet, för nästa steg från tråkigt är kreativt. En stressad hjärna är sällan en kreativ hjärna. Ola och jag är experter på att ha så tråkigt så att vi har roligt!
2. Sticka. Givetvis, eftersom det här är en stickblogg. Jag gillar att sticka, det är ett rent nöje och en avslappning, det är kreativt, roligt och meditativt på en och samma gång. Och det kan vara utmanande, klurigt och till och med svårt när man lär sig nya saker. Och traditionsbärande... Och... :)
3. Vara hemma. Jag gillar att vara hemma och skrota, gå en runda i trädgården, baka något, klappa en katt, mata en höna och mysa med Ola. Mitt hem är väl inte min borg (jag har aldrig riktigt begripit det uttrycket), men det är ett förbannat mysigt ställe!
4. Läsa böcker. Läsa är alltid trevligt, alltifrån deckare till facklitteratur. Och jag lyssnar en hel del på ljudböcker också, det är riktigt skönt som omväxling.
5. Se på gamla TV-serier på DVD. Här hemma är vi dåliga på att följa pågående TV-program/serier, men vi ser gärna på gamla serier på DVD eller de nya program vi faktiskt vill se på SVTPlay. Just nu konsumerar vi gamla avsnitt av Dallas och brittiska deckare på DVD.

lördag 21 juli 2012

Tillsammans

Nästsista temat i Stickameras fotoutmaning är "tillsammans". Två som bor tillsammans i vårt hus är våra katter, och här sitter de tillsammans i köksfönstret. Monza är den rödvita och hon är 75% turkisk van och 25% norsk skogskatt. Ickx är den gråvita och hon är en fin fröken, en renrasig Maine Coon.



Morgondagens fototema är 5 "måste-saker", så nu måste jag börja fundera om jag har fem sådana saker. Räknas tandborste dit? :)

fredag 20 juli 2012

Hård/hårt

Idag är det dags för en bild på temat "hård/hårt" och vad är hårdare än hårdbröd på betongtrappa?



Rent korrekt heter det väl knäckebröd, men därifrån jag kommer heter det 'hårdbröd'. Och trappan som leder upp till ytterdörren heter 'bron', om när man 'grinar' så gråter man och inget annat. :)

torsdag 19 juli 2012

Nöje

"Nöje" är dagens fototema, och vad kan vara nöjsammare och mer lockande än ett litet gäng med garnnystan?



Den här bilden är gammal, ända från 2010, men den passar dagens tema finfint.

onsdag 18 juli 2012

Runt hörnet

"Runt hörnet" är dagens fotoutmaningstema, och då tar vi väl en titt just runt hörnet då, eller hur?

Runt vår husknut finns ett risstaket...


...om man intar grodposition och kryper runt hörnet på den första stören...


...fortsätter längs jordärtskockorna...


...och kikar runt nästa stör hittar man...


...en grillplats! Alldeles runt hörnet! :)


Undrar vad som väntar bakom nästa hörn?

tisdag 17 juli 2012

Meditativt

Dagens tema i Stickamera-Ulrikas fotoutmaning som jag är med i är "meditativt".


Meditativt är det att sitta under lönnen och kika upp mot himlen...


...eller att sitta på ett litet blad och pokulera...


...eller att spana ut över köksträdgården om man är Buddha.

En titt in i redet

Här kommer ytterligare ett inlägg på temat höns!
Vårt hönshus är uppbyggt inne i vår ganska stora vedbod. Vedboden är inte alls isolerad och inte ens tät (för de ska de inte vara, vedbodarna, för då torkar inte veden som den ska), men hönshuset är vinterbonat. För att kunna ha så stort utrymme som möjligt inne i hönshuset bygger delen med redena ut från själva hönshuset. Det var väldigt trixigt att bygga, men blev bra och superfunktionellt. Om man öppnar luckan kommer man lätt åt redena bakifrån och kan plocka ägg och göra rent på ett smidigt sätt.



Tittar man in i redet hittar man...



...ägg förstås! De två onaturligt blanka och lite skitiga äggen är just onaturliga och skitiga eftersom de är målade träägg och har legat i redet ett bra tag. Träägg (eller gips- eller plastdito) använder man för att få hönsen att värpa på rätt ställe. Höns gillar nämligen att värpa där det redan finns ägg, och får de ihop tillräckligt många och någon höna är ruvvillig kommer hon att ruva dem. Ingen av våra hönor är ruvhönor, så vi får inga kycklingar på naturligt sätt. Av de två riktiga äggen är det lite mindre lagt av skånska blommehönan och det lite större av en av Hy-line-värphybriderna.

För en stund sedan bjöd jag hönsen på lite naturell yoghurt, det och filmjölk gillar de väldigt mycket.




Somliga äter yoghurt med hela kroppen, och då måste man ruska på sig efteråt...


...och ytterligare andra har mycket kam och slör att putsa från yoghurt! :)

måndag 16 juli 2012

Uppifrån

I fotoutmaningen är dagens tema uppifrån. Jag fuskar och väjer en bild från i förrgår, men som jag tycker är uppifrån så det förslår.


Krollilja sedd rakt uppifrån med vackert bakåtrullade hylleblad. Blomman är med all sannolikhet frösådd av den mycket trevliga Ragna, en av våra grannar från Köpingsvik, Öland. Sådd från frö tar det sju år innan den blommar, men vilken blomma! Värd att vänta på.

Fotoutmaning

Den här veckan har jag anmält mig till att vara med i Stickamera-Ulrikas fotoutmaning. Under veckans gång ska det fotograferas på följande teman...



Spännande!

Med höns i fokus

Den närmsta tiden tänker jag skriva några inlägg med fokus på hushållets höns och vad de pysslar med (nåja) och hur de bor. Idag blir den en liten bakgrund till hur hönsen kom att bo hos oss, och dessutom en liten titt in i deras utegård.

Jag har under flera års tid velat ha höns eftersom jag alltid tyckt att de verkar vara både sympatiska och spännande djur och dessutom nyttiga eftersom de lägger ägg. (Jag har även en stark övertygelse om att man producerar själv måste vara bättre och nyttigare och miljövänligare än det som produceras någon annanstans och som transporteras långt, men den här hållbart-samhälletanken kan vi ta i ett annat inlägg.) De senaste fyra åren har vi bott så att vi har haft möjlighet att ha höns, och sedan ett år har vi faktiskt haft höns. Att skaffa hönsen just då var inget aktivt val från vår sida (hade vi själva fått välja hade vi väntat ett tag), utan Ola fick hönsen som en "present" på sin 35-årsdag. När vi kom hem efter en liten Norrlandstripp hade vårt hushåll utökats med ett litet hönshus, en liten hönsgård och fem hönor. Hönorna kom från en större äggproducent och är sk. Lohmann-hybrider. De hade "gått ur produktion" och skulle egentligen slaktats eftersom de inte längre var lönsamma (här skulle jag kunna fortsätta med en ondsint text om hur höns behandlas inom hönsindustrin, men jag avstår det den här gången), dvs de hade sina dagar som äggläggare med ekonomisk vinst bakom sig. Av de fem ursprungliga hönorna lever två fortfarande och de har ett trevligt hönspensionärsliv där de springer omkring och äter goda saker, sprätter och ibland kryper in i redet och lägger ett ägg. Visserligen går det längre och längre mellan äggen numer, men de är fortfarande två mycket sympatiska och nyfikna hönsdamer och formliga överdängare på att hitta mask i jorden.

Nåväl, hönsen var en överraskning och jag tycker mycket om dem, även om de har inneburit mycket arbete under det senaste året. Vi har byggt ett nytt hönshus och en ny utegård eftersom det som ursprungligt byggts dels var för små, dels för dragiga för att hönsen skulle må riktigt bra. Efter de första överraskningshönorna har det tillkommit en tupp som vi fått till skänks, ett par brahmor (som vi trodde var hönor men som egentligen var tuppar, det finns ett separat inlägg om detta), en skånsk blommehöna (de var två från början men en blev till hälften uppäten av en iller när den var kyckling, vilket fick oss att säkra upp utegården ytterligare) och tre Hy-line-hybridhönor. Utegården ser för närvarande ut såhär...



Delen närmast utgången har tak och där kan hönsen vara oavsett väder. Nämnas bör att de gärna är ute oavsett väder, det är mest om det regnar och ruskar för mycket som de går in. Det finns även en dörr mellan den takförsedda delen och den andra delen av utegården som man kan stänga vid behov, mycket praktiskt. I båda delarna av utegården finns sittpinnar på olika höjd, och i den del utan tak finns även en vattenautomat och en grönfoderskorg.
Men varför ska man ha en utegård, kan inte hönsen gå fritt? Givetvis kan hönsen gå fritt, och det är väl det ultimata i alla lägen. Vi har dock väldigt mycket rovfågel i form av vråkar, glador och örnar samt gott om rävar, illrar och en och annan mink och alla gillar de höns och därför har vi valt att ha en utegård som ett extra skydd för hönsen. Eftersom utegården är så sned och vind går den under smeknamnet the Burrow/Kråkboet (namnet på familjen Weasleys hus i Harry Potter). :)
Vi tar väl och tittar in till hönsen! Jag fotograferade dem lite efter frukost imorse, alla var inte ute och sprang utan några var inne och stökade och ett par låg i redet och värpte, så alla har inte fastnat på bild.


Det här är en av de pensionerade Lohmannhybriderna. Hon är ganska ful för tillfället, eftersom hon ruggar och håller på att få nya fjädrar, men hon är pigg och glad och nyfiken.


Här mumsas det maskrosblad ur grönfoderskorgen. Till vänster närmast kameran syns skånska blommehönan, bakom henne sticker några vita stjärtfjädrar upp som tillhör en av Hy-line-hybridhönorna, till höger i bild syns vår tupp som vi fått till skänks, och allra längst till höger ses rumpan på Lohmannhybriden/rugghönan.


En av våra tre vita Hy-line-hybrider som lägger goda, stora ägg och som är väldigt charmig i sin hängande kam.


Skånsk blommehöna är en av våra lantraser, och här är vår lilla vita och cremeprickiga blommis. Jag skulle gärna ha fler höns av den här rasen, de är fina och stabila individer.


Tuppen har vi fått av Olas brors svärfar och är av okänd härkomst. Fin är han i vilket fall, och snäll. Han gör det en tupp ska och vaktar flocken väl.

För den som vill läsa äldre inlägg där våra höns förekommer har jag gjort en liten länklista i högerspalten med de hönsrelaterade inlägg som förekommit under det dryga år som de har bott hos oss.

söndag 15 juli 2012

Trädgårdsvyer

Nu har jag fyllt år och fått fantastiska presenter (bl a en saftmaja!), haft kalas och ätit väldigt mycket kakor och tårta, städat inne och rensat ute i trädgården inför kalaset, dukat både ute och inne eftersom SMHI inte kunde bestämma sig om det skulle bli regn eller sol på kalasdagen... Så här ett par, tre dagar efter är jag fortfarande i post-kalas-stress men börjar lugna ner mig så smått och tuggar bara i mig en småkaka eller två med jämna mellanrum för att hålla styrfarten uppe. :) Nejdå, jag har inte alls fyllt jämnt eller något sådant, men i år hade vi av olika anledningar vårt stora traditionella trädgårdskalas för tjocka släkten på min födelsedag. Jag och Ola brukar slå ihop oss och fira våra födelsedagar med ett trädgårdskalas för att inte komplicera vår tillvaro i onödan nämligen. Trevligt, otvunget och givetvis med sju sorters kakor.

Idag har det däremot regnat, och efter regnet gick jag en liten trädgårdsrunda med kameran...


Springande tupp







Vinbärssnäcka klättrar uppför betongplatta











Blandade trädgårdsvyer helt enkelt! :)

måndag 9 juli 2012

Färdigstickning med bett

Får jag lov att presentera vampyrstickningen aka the Shapeshifter Shrug aka Bolero för hamnskiftare! Efter att under ett halvår ha nämnt denna stickning från och till på bloggen kan den nu färdigbloggas. Hurra!













Sticknördfakta:
Mönstret till denna trevliga lilla axelvärmare kommer från boken "Vampyrstickning" av Genevieve Miller. Den stickas i två delar, från spetsmönstret i ytterkant och mot mitten, och i mitten sammanfogas de två delarna med masksöm. Jag är ganska nöjd med att jag lyckades masksömma jämnt och fint så det ser bra ut.
Jag har stickat med stickor 4,5 mm och två trådar Gästrike Entrådigt från Järbo Garn, så min axelvärmare är fluffigt lätt (jag har använt 137 gram garn) och mjuk. Jag stickade 6 knapphål på varje sida, men satte endast i fem knappar då jag tyckte att det räckte för en bra passform. Jag hade ju kunnat sy i den sista knappen för syns skull också, men då jag köpt för stora knappar i förhållande till knapphålen kan man säga att "en knäppt bolero är en knäppt bolero". :)
Överlag var detta en bra stickning att ta till under trötta kvällar när hjärnan hade lagt ner större delen av sin verksamhet eftersom det här är en lättstickad liten sak. Rolig också, i sin enkelhet, och det härligt mjuka garnet gör ju sitt till också. Dessutom tror jag att det kan bli ett användbart litet plagg när det blir lite kallare ute, så den slutliga nöjdhetsfaktorn är väldigt hög!

lördag 7 juli 2012

Venestads stoltaste femåring!

Vem är det? Jo, naturligtvis bloggen Ulliga, gulliga, färgglada!

För fem år sedan bodde vi i Köpingsvik på Öland, och under en väldigt varm sommar (då vi satt i timtal på balkongen som var den enda platsen med uthärdlig temperatur) grodde tanken om att starta en stickblogg efter som jag drabbats av stickgalenskapen på allvar (sticka har jag visserligen kunnat sen jag var riktigt liten eftersom Mormor lärt mig) samt att jag hade börjat läsa olika stickbloggar och blivit så otroligt inspirerad av dem. Under dessa fem år har det hänt mycket både för mig som person och framför allt har jag stickat mycket och haft väldigt roligt under tiden jag bloggat. Under de senaste två åren har jag framlevt som tågpendlare, vilket har gjort att både antalet inlägg och stickningar har blivit färre eftersom dagarna blir kortare och jag tröttare. Intresset för att sticka och att lära sig mer om stickning har dock inte förminskats, snarare tvärtom! (Och om nu någon säger att "- Men kan du inte sticka på tåget då?" säger jag "- HA!". De pendlaravgångar jag åker är så överfulla att man får vara tacksam att ha en sittplats, att försöka röra sina armbågar är en lyx att stilla drömma om. Dessutom sover jag oftast på tåget eftersom jag åker så tidigt respektive sent och det är skööönt!)

Bloggens namn kommer ursprungligen från en tidningsannons som sålde kattungar med just rubriken "ulliga, gulliga, färgglada" och en av dessa kattungar kom vi att köpa. Hon heter Monza och är vår lilla rödvita fluffboll till katt sedan 12 år. Fokus för bloggen har under hela tiden varit stickning och andra ullrelaterade saker, men även en hel del katt, trädgård och vardag har smugit sig in. Under det senaste året har det även slunkit in en och annan höna bland inläggen. Startdatumet för bloggen 7/7 2007 är inte medvetet valt, men väl så praktiskt eftersom det var min lilla Farmors födelsedag och därför har jag haft lätt att komma ihåg bloggens "födelsedag". (Detta är ju inte livsavgörande på något sätt, men ganska skoj.) Syftet med bloggen har och är att föra någon slags journal över det jag stickar och vad jag tänker kring det (samt andra saker som händer och sker i mitt lilla universum) i huvudsak för mitt eget höga nöjes skull, men förhoppningsvis tycker även någon annan att det är trevligt att läsa också. Tack till er som kommenterar, det är alltid lika kul att läsa! <3

Så: HURRA, HURRA, HURRA, HURRA för Ulliga, gulliga, färgglada!!!

Idag har jag fått födelsedagspresenter, inte för att jag får några med orsak av bloggen, utan att jag får för att jag själv fyller år om några dagar. Jag träffade nämligen min söta vän Anna idag och vad hade hon köpt åt mig om inte...



..."Vampyrstickning" av Genevieve Miller!!! Jag lånade den här boken på biblioteket i slutet av förra året, och utifrån den stickade jag 'Shapeshifter Shrug' (aka vampyrstickningen - ja, jag vet, den har varit en seg långkörare här på bloggen och jag har fortfarande inte visat den här i färdigt format, men om någon dag så kommer vi till det också!).



Detta är den svenska utgåvan av boken, så här heter samma mönster 'Bolero för hamnskiftare'. Om man är hamnskiftare innebär det att man är kapabel till att skifta skepnad, dvs som en varulv gör; från människa till varulv. Det har jag inte tänkt på förrän nu, så kanske borde jag ha kallat min vampyrstickning för varulvsstickning.
Hursomhelst är boken en utmärkt födelsedagspresent till mig eftersom jag verkligen gillar den här stickboken och kan tänka mig att sticka fler projekt ur den. Tack Anna! :)

tisdag 3 juli 2012

Lördagens loppmarknad

Jag sitter här med en extra kopp kaffe och en väldigt pollensnorig näsa. En extra kopp kaffe är ren semesterlyx, att inte ständigt behöva slå nya tidsrekord i effektivitet för att hinna med så mycket som möjligt (och helst lite till) hör verkligen inte vardagen till. Pollenallergin är banne mig ingen semesterlyx, det är en ren styggelse, men förhoppningsvis lugnar det sig så att jag kan gå ut i trädgården och rensa lite ogräs. (Jo, jag vet att det inte är helt logiskt det där, snorandet borde ju bli värre av att jag går ut till själv uppkomstkällan, men har medicinen väl kickat in så brukar det fungera ganska bra.)

I lördags var det årets höjdpunkt i Venestad; närmare bestämt den årliga loppmarknaden på idrottsplatsen. Idrottsplats låter kanske som något stort och avancerat, men i verkligheten är Venestads IP mer en glänta i skogen där det finns en fotbollsplan och en kiosk. Det är dock en fint hållen glänta (det finns tom elstaket kring fotbollsplanen för att inte vildsvinen ska böka upp den!) och loppmarknadsarrangemanget är väldigt välordnat. Gemyt på högsta nivå!

Loppmarknadsdagen bjöd på skönt väder och ett par små fynd i form av en gammal kokbok som använts vid undervisning i matlagning, tyvärr saknade den årtal eftersom försättsbladet var utrivet, men jag ska ta och se om jag inte kan söka upp det (jag samlar på husmoderslitteratur nämligen); en liten bordscitruspress i rosatonat glas att använda vid fiskmiddagar samt ett väldigt fint keramikfat från Ystad Keramik.





Om man läser på hemsidan Stämplar och Signaturer så är det sannolikt att mitt fat är gjort någon gång mellan 1943-1951 eftersom det hade en liten rödguldig lapp med Ystad Keramik på sig. (Lappen trillade av när Ola diskade fatet, vilket kanske är dumt, men nu är jag ingen samlare för att samla och sälja och därmed behöver styrka fatets härkomst utan jag samlar på mig fina saker för att kunna använda dem. Just nu tjänar fatet som fruktfat.)

Ytterligare några loppmarknadsbilder...







Även idag passar jag på att avsluta med ett par pionbilder. Den här ceriseblommande skönheten är inte bara vacker, utan hon har dessutom en liten doft av lakrits.