Gulliga rankor och små fåglar

Då var det måndag, höstlovet är slut och allt är som vanligt igen. Vi tillbringade en trevlig långhelg i Kristianstad, där vi var på fest och dessutom kikade på Jens nya hus. Jens skänkte mig även Krillestans största gullranka, den är så stor att jag behöver en strategi för att kunna ta hem den, och det har jag inte riktigt ännu... Min plan är att den ska täcka in hela vardagsrummet, så jag slipper se vår tämligen fula och intetsägande tapet.



I helgen har jag även stickat en och tvåtredjedelars pulsvärmare (eller kanske snarare en halvvante), en ribbad sak stickad på tvären ur Birgitta Adolfssons "Pulsvärmare: En inspirationsbok". Skoj och okomplicerad stickning som snabbt blir ett färdigt plagg. Garnet är Indicita, 100% alpacka, mjukt och mysigt med fina färgskiftningar. Alpackor är så söta! Ola säger att vi inte ska skaffa en alpackafarm, trots att jag vill det... :)



För någon vecka sen satte vi upp fågelbordet utanför köksfönstret. Så de senaste dagarna har det varit kamp om solrosfrö och havre mellan talgoxar, blåmesar och gulsparvar. De är små och spattiga, och jag tycker det är minst lika spännande som katterna att kika på dem. Förra året såg vi även till någon form av tita, men om det var talltita (eller var det gran?) eller entita lyckades vi inte avgöra, eftersom de enligt fågelboken var snudd på identiska... Själv blir jag fundersam om det inte faktiskt är så att det är samma sorts fågel, men ornitologerna med sina stora kikare och avgasande SUV:s har givetvis rätt där de spränger fram i terrängen på jakt efter knappt synliga exklusiva fjäderfän. Ja, jag gillar fåglar, och ja, jag tycker ornitolger är tämligen knepiga individer som väljer att gasa fram över stock och sten i stora bilar i sin jakt på att njuta av naturen...

Härnäst planeras en expedition till tvättstugan för att frita jeansen ur sin våta fångenskap. Freedom!