Äggkorg

Förra veckan var en trött vecka utan stickande och bloggande, förhoppningsvis blir den här veckan något mer kreativ. Fast just nu är jag så mätt efter att ha ätit våfflor att jag bara sitter här och spanar på min Flowing Lines-tröja och undrar om jag inte ska gå och lägga mig istället. Våfflor är lömskt på det sättet, de är så goda och sedan slår det bara till och man blir galet mätt!

Min söta små hönor har verkligen kommit igång med äggläggandet nu. Igår fick vi visserligen endast tre ägg, men som kompensation klämde de i med nio stycken idag. Heja hönsen! För att underlätta äggplockandet har Ola köpt en jättefin liten äggkorg till mig. Materialet är en, och den är precis lagom stor att ta med ut i hönshusen.

Äggkorgen står på våra nya grindar. I helgen tog vi ner vår gamla grind och vårt gamla staket, förhoppningsvis kan vi börja arbeta på att få upp det nya staketet snart. Vi har köpt ett helt fantastiskt engelskt kastanjestaket från Hunden & Herden, så det kan inte bli annat än snyggt.

Vattenstrul

Igår morse lade vår kära vattenpump ner sin verksamhet och slutade fungera (precis i samma minut som Ola spottade ut tandkrämen och skulle skölja av sin tandborste för att vara exakt - så tandborsten förblev oavsköljd), så igårkväll och idag har vi varit utan vatten. Till att spola i toaletten använder vi oss av regnvatten från tunnorna, och till dryck och enklare kroppstvätt får det bli flaskvatten. Det är trist, men samtidigt lite intressant för en sån här sak visar på hur lite vatten man kan klara sig på om man bara tänker efter lite. Jag fixade t ex hela morgontoaletten med endast ett litet dricksglas vatten (och då skulle jag inte vilja säga att jag är smutsig). Tvätta håret är ju en av de saker som är uteslutna, men tvätta håret behöver man inte göra så ofta som man i realiteten gör. (Någon gång ska jag skriva ett helt blogginlägg om bara min upprördhet över moderna schampon, men vi spar den ilskan till ett annat tillfälle!) På måndag ska vi köpa oss en ny vattenpump, och samma eftermiddag kommer Olas morbror och hjälper oss att installera den. Det ser vi fram emot! För även om jag tycker det är intressant att se hur lite vatten man kan klara sig på, så uppskattar jag att kunna tvätta mina kläder och duscha. Det är verkligen tur att vi har Olas morbror som kan hjälpa oss, för det här med vattenpumpar är sådant som är svårt att göra själv om man inte bevandrad rörmokeriets ljuva värld.

Under veckan som gått har jag stickat lite på min Flowing Lines-tröja. Den blir så himla härlig! Det är roligt att sticka något på så tjocka stickor, för man ser progression mest hela tiden.

I eftermiddags separerade jag ärmarna från kroppen, så nu är det kroppstickning rakt ner som gäller. Jag har bestämt mig för att inte göra en minskning för midjan, för att få en lite lösare och ledigare modell. Jag kommer också att sticka den en mönsterrapport (16 varv) längre för att den ska bli mer klädsam på mig. Det ska bli skoj att bestämma knappar till tröjan - undrar om det finns några lämpliga i min farmors gamla syskrin? Det måste kollas!

Ha en fortsatt fin helg! Tulpanerna nedan är köpta tulpaner som bor inomhus i vas, men även mina tulpaner utomhus i rabatten börjar titta upp nu, även om det dröjer längre än innan de blommar. Jag är glad nu att jag slog till på 50 tulpanlökar och 50 narcisslökar i höstas, det kommer att bli ljuvligt när det blommar om ett par veckor eller så.

Handfärgad Corriedale

I förrgår shoppade jag mig lite Corriedaleull via Manduzanas Etsyshop. Den kom i ett fint mönstrat paket...

...och innehållet var otroligt härligt! Ännu finare än på bilden i shoppen faktiskt och toksnabbt levererat; titta bara:

Det ska bli så kul att spinna detta, både för färgens skull och för att få testa Corriedaleull. Tack Amanda!

Stick-å-meter 2014: Februari

Februari månads sticktid lades på sjalen Henry, som äntligen blev klar. Det var också det enda stickprojekt som avslutades under februari månad, men jag är mer än nöjd med detta! Eftersom det här var en stickning som drog väldigt mycket garn i förhållande till sin storlek (genom att man stickar 2 m och sedan lyfter 2 m med antigen garnet framför eller bakom för att på så sätt skapa fiskbensmönstret), så ser februari månads siffror ut som följer:

Antal stickade gram: 147 gr.
Antal stickade meter: 491 m.

Nu återstår att se vad mars månad bjuder på i Stick-å-meter-status.

Den hemliga grå evighetsstickningen avslöjad!

Den 15 december 2013 påbörjade jag det som på bloggen har omnämnts som "den hemliga grå evighetsstickningen". I skrivandets stund (9/3, detta är en tidsinställt inlägg i och med att det ska publiceras efter att hemligheten har levererats) har jag precis lagt sista handen på den, och därmed är det dags att avslöja dess rätta identitet!

Sticknördfakta:
Den hemliga grå evighetsstickningen är alltså en fiskbensmönstrad halsduk. Mönstret till halsduken finns via Knitty, och heter Henry. Henry är en intressant konstruktion, stickad på längden där lyfta maskor gör själv fiskbensmönstret, och jag har använt mig av rundstickor 2,5 mm och 3 mm. Halsduken är stickad i Alpaca från Garnstudio/Drops och har därför en fin aura av alpackafluff runt sig. Totalt har det gått åt 147 gr och 491 m garn, en riktig garnslukare med andra ord! Uppläggningen och avmaskningen är gjord i tubular cast on/bind off, något som jag aldrig gjort förr (och som jag inte kan det svenska ordet för). Avmaskningen blev fin, men uppläggningen blev alldeles för lös och gjorde att hela halsduken vred sig runt sig själv, så jag virkade en varv fasta maskor längs med varje långsida för att stadga upp sjalen och även hålla in uppläggningskanten lite. Resultatet blev bra! Överlag har det varit en ganska skoj stickning, även om den har varit frustrerande eftersom den har gått så sakta och i och med att det är så många lyfta maskor måste man hålla ögonen på arbetet mest hela tiden.

Baksidan är faktiskt nästan lika snygg som framsidan:

Som sagt den här stickningen påbörjades innan jul, och var först avsedd som julklapp till min svärfar. Eftersom den inte blev klar i tid tänkte jag att han kunde få den som "tack för att du passade hönsen"-present när vi hade varit hos min mamma över nyår. Men inte heller till dess blev den klar. Då tänker jag att han kan ju få den i "åka till Sälen"-present vecka 4, när han var på sagda ställe. Men inte heller till dess var sjalen klar. Nu är den färdig, lagom till vårvärmen. :) Men, det kommer ju en vinter igen, snabbare än vad vi kanske vill.

Förkylningströst

Eftersom jag var så förbålt förkyld under veckan som gått, så beställde jag lite garn... Hehe.

Tolv nystan Supersoft från Magasin Duett i färgen Brandy. Jag har tänkt sticka en tröja eller kofta med dubbelt garn.

Tre stora bulliga härvor Eco+ (Cascade Yarns) beställda från Garnkorgen. Varje härva innehåller 250 gram, så det bör ju räcka till en överdel.

Nu stickar jag för fullt på min Flowing Lines-tröja. Den går ganska fort framåt tack vare stickor 5,5 mm. Konstruktionen är rätt skoj, först stickar man den båtformade halsringningen, därefter stickas förkortade varv för varje axel och därefter fortsätter man neråt. Det är nästan omöjligt att se något alls av konstruktionen på bilden nedan pga solen och skuggorna, men när bilden togs igår var ringningen och en axel klar. Nu stickar jag på för fullt neråt, och ska snart börja öka lite igen för att få plats för byst och armar.

Senapsfrösjalen aka First Fall Mystery Shawl

Under veckan som gått har jag slagit något slags rekord i förkylning. Feber, hostan från helvetet, snor, väsande luftrör, halsont och heshet har gjort det omöjligt att sova, äta ordentligt och ligga ner. Bläää... Idag känns det mycket bättre, febern är borta och luftrören har slutat väsa. Snorig och hes är jag fortfarande, men det får jag leva med ytterligare några dagar misstänker jag. Eftersom jag inte har kunnat ligga ner (för då har jag börjat hosta), så har jag suttit väldigt mycket. Och sitter man - då måste man sticka. Det går inte att sticka särdeles avancerade saker när man har feber, men räta, aviga och några ökningar går bra. Jag letade fram min First Fall Mystery Shawl som jag påbörjade i augusti, och som jag hade stickat klart tre av fyra ledtrådar på men sedan (av outgrundlig anledning) lämnat till sitt öde. Efter ett par dagars mycket förkyld stickning med många snytpauser så taaa-daaa! En färdig First Fall Mystery Shawl! Eller som jag kallar den, senapsfrösjalen. Den ser ju ut som olika nyanser av gula och bruna senapsfrön...

Färgen har inte fångats så bra på bilderna ovan, utan de är mer varma och mättade, som på bilden nedan.

Sticknördfakta:
First Fall Mystery Shawl är ett Knit-A-Long-mönster av Kamilla Svanlund som startade pågick på Ravelry under augusti-september månad 2013. Jag stickade de tre första ledtrådarna i fas med KAL:en, men lyckades sedan lägga undan stickningen ända till första veckan i mars 2014. Det var dumt, för sjalen är jättefin och har en helt perfekt passform för att bära över axlarna! Min sjal är stickad med Addi Lace-rundsticka 4,5 mm i huvudsak i en tråd entrådig pälsull från Färgkraft (100% nordisk ull, miljövänligt färgad i nyansen choklad) och en tråd Elegant från TeeTee (70% kamull och 30 % tussahsilke i en nougatbrun nyans). Till den ljusare gula i-cord-randen tvärs över sjalen har jag använt mig av ovanstående nougatbruna Elegant tillsammans med en liten snutt av det valnöts- och skägglavsfärgade BFL-garnet jag fått från Emma, och som jag stickat min Ingrid i.

Egentligen skulle sjalen ha avslutats av en likadan rand som avmaskning, men jag tyckte det blev lite tråkigt (eller så var det bara febern som spökade). Istället tittade jag på de fina korsmaskorna (som för övrigt är mina favoriter på den här sjalen!) och drömde 70-talsdrömmar och insåg genast att jag var tvungen att virka en kant i klarare gult för att få en riktigt härlig medaljongtapetskänsla! Sagt och gjort, längs överkanten av sjalen virkade jag fasta maskor i två trådar gul Alpaca från Drops/Garnstudio och fortsatte sedan med småbågar längs sjaldelen. 70-talskänsla, jatack! :) Sammanlagt har det gått åt ca 1033 m garn till det här projektet, eftersom allt garn är hållet dubbelt. Virkade gjorde jag med virknål 4 mm. Innan virkningen så gjorde jag min favoritavmaskning för sjalar (som också är den som finns med på Ingrid); sticka 2 rm, sätt tillbaka dem på vänster sticka och sticka dem tillsammans genom bakre maskbågen, sticka en 1 rm, sätt tillbaka den och den föregående på vänster sticka och sticka dem tillsammans genom bakre maskbågen osv.

Jag har bara tvättat upp sjalen och sträckt ut den försiktigt, för att få löven att framträda lite bättre (men de försvinner lätt i den gryllighet som uppstår av att ha använt två olikfärgade trådar tillsammans) och för att få korsmaskorna att öppna upp sig ytterligare. Jag har inte nålat ut den, för jag ville behålla det lite bulliga uttrycket som finns hos mosstickningen och växlingarna mellan den vanliga och omvända slätstickningen.

Jag är väldigt nöjd med att ha slutfört det här projektet, både för att det är en fin och perfekt formad sjal och för att jag stickat klart ett av mina tre UFO-projekt som jag nämner som ett mål för 2014 års stickning. Dessutom gick hela det chokladbruna Färgkraftgarnet åt, och det är en tillfredsställelse i sig att kunna använda ett så fint garn till fullo.

Den hemliga grå evighetsstickningen är färdigstickad och tvättad, men jag har sett ett behov av några virkade fasta maskor på den. Detta måste fixas innan den kan ges bort, så bloggpremiären får vänta ännu ett par dagar. :) Dessutom, så har jag börjat omvandla det tjusiga gröna nystanet nedan till en Flowing Lines-tröja. Äntligen, tröjstickning! Mer om detta en annan dag.

Ett subtilt jubel ackompanjerat av host-host-host...

Om jag skulle kunna jubla (nu kan jag inte det för att jag hostar så förbannat mycket och är så in i Norden förkyld), så skulle ni höra en glädjesång kombinerat med vild dans från Venestad - för nu är den grå hemliga evighetsstickningen klar! Återstår att tvätta, sträcka ut, fästa trådar, fotografera och ge bort. Dessutom tänker jag vara busig och räkna halsduken på februaris stick-å-meter (trots att det är den 3 mars idag) eftersom det här stickprojektet har tagit hela februaris sticktid att färdigställa. :) Men eftersom det är min stick-å-meter så är jag det jag som bestämmer, så det så!

Maskar av evigheten

Hostar, febrar och maskar sakta av den hemliga grå evighetsstickningen. Jag har en otäck misstanke om att den kommer att vara för kort, men har en kreativ lösning på lut... Så, den kommer att ta ytterligare en liten evighet att färdigställa - blä för det! Tur att jag inte kan påbörja min Flowing Lines eftersom jag inte har rätt stickor hemma - för annars hade evighetsstickningen nog blivit ett ufo. (Rätt stickor är dock beställda och med Garnkorgens snabbhet lär de ligga i lådan på tisdag, så då är evighetsstickningen illa ute.)

Men, feber till trots, nu är det mars och det betyder vår! Under veckan som kommer ska jag förbereda lite för årets frösådder och så ska vi ladda för att sätta upp vårt nya staket - och det, det är inte dumt alls. :)