Julklappsstickning: Nellies poncho

När jag spunnit och tvinnat juniullen från Manduzanas fiberklubb, började jag fundera på vad jag skulle använda garnet till. Eftersom det var en riktigt fint färgad lyxfiberblandning (polwarthull, babykamel och tussahsilke) var det färdiga garnet otroligt mjukt och härligt, men jag passar inte i de lite kalla färgerna. Då är det tur att jag känner en liten blondin som heter Nellie, och som kommer att klä alldeles utmärkt i dem!

Sticknördfakta:
Nellies poncho är i obestämd barnstorlek, och stickad utifrån att hennes avstånd mellan axelknölarna (heter det ens så?) är 21 cm. Inför att jag påbörjade ponchostickningen läste jag lite olika mönster på barnponchos, men inget passade mitt garn (som är tvåtrådigt, och som hade en löpmeter på 250 m/100 gr), och därför fick jag lov att sticka på känn. Lyckligtvis är ju inte poncho ett plagg som behöver ha en exakt passform, utan så länge som det går att dra över sig så är det funktionellt, antigen som poncho eller som en liten axelvärmare. Jag kantade ponchon med en snutt Merino Extra Fine från Garnstudio/Drops både i halsringningen och i nederkant, och när jag växlade mellan mitt eget sländspunna garn och Garnstudiogarnet blev det tydligt vilken otrolig kvalitetsskillnad det är på ett hantverksmässigt tillverkat garn och ett lågprisgarn (som ändå är ett helt ok lågprisgarn). Det gröna merinogarnet plockade upp de lite gula tonerna i mitt hemspunna garn, vilket jag tyckte blev fint. Nåväl. Ponchon är stickad på 40 cm bamburundsticka 4,5 mm. Jag lade upp 60 m med merinogarnet, och stickade rätstickning i 2 cm. Därefter övergick jag till slätstickning och bytte till mitt hemspunna garn, markerade ut mittmaskorna fram och bak och ökade 1 m på varje sida om båda mittmaskorna varannat varv. När arbetat mätte 13,5 cm ökade jag istället vart fjärde varv. När stycket mätte 18 cm återgick jag till att öka varannat varv. Därefter stickade jag tills det hemspunna garnet tog slut (vid ca 31 cm), och därefter stickade jag återigen 2 cm rätstickning med merinogarnet. Avslutningsvis maskade jag av på estniskt sätt, för en extra stretchig avmaskning. Taaa-daaa! En barnponcho i obestämd storlek! :)

Tilläggas bör väl att jag är omåttligt nöjd med det här projektet. Spinnandet har varit jätteroligt, tvinningen blev snygg och stickandet var fantastiskt skoj. Det är en alldeles särskild känsla att sticka i ett hemspunnet garn. Uppstickat blev meleringen himla fin också, färgnyanserna är mjuka och liksom smälter in i varandra på ett fint sätt. All heder till Manduzana som har färgat fibrerna!