Torgvantar in the making

Jag håller på och stickar torgvantar till Olas kompis Mattias. Jag hittade inget lämpligt mönster som passade mitt garn och Mattias händer (som för övrigt är identiskt stora med Olas händer, lite skumt men väldigt praktiskt för mig eftersom jag gärna vill prova medan jag stickar). Eftersom jag aldrig stickat torgvantar med fingrar eller fingervantar i allmänhet innan, har jag läst på "fingervantsteori" (eller principen för hur man stickar dem) i Johanna Wallins utmärkta bok "Sticka småvarmt". Sedan har jag stickat provlappar för att räkna ut masktätheten på stickningen och därefter maskantalet efter måtten. Så här långt ser det bra ut, vanten passar Olas högerhand och jag är nöjd...


Jag har lagt upp 40 m och stickar resår av 2 rm, 2 am. Efter ett par varv slätstickning ökar jag till 44 m. Jag stickar i trevliga rester av svart Raggi från Järbogarn och med stickor 3,5 mm. Det ger en ganska tät stickning.


Ola provar efter att tummkilen är färdig och fingermaskorna sitter på sina respektive trådar! Jodå, nu ser man vad det blir... :) Nu håller jag på och stickar kortkorta fingrar. Pilligt men kul. Jag ska försöka skriva rent mina kladdanteckningar medan jag stickar vante nr 2 och lägga upp dem här på bloggen, eftersom vanten är byggd efter Olas handmått är sannolikheten stor att jag kommer att vilja sticka något liknande igen.

Lycka är en mix av ull och mohair

Den här helgen har det varit den årliga vikingamarknaden i Gudahagen utanför Näsum, och givetvis har vi varit där. Vikingamarknaden är ett väldigt trevligt arrangemang, och i år liksom de övriga år vi varit där, var marknaden fin och med hög kvalité. Vi köpte lite kryddor, en brummare och Ola köpte ett väldigt fint kreamikkrus att ha öl eller annan valfri dryck i. Själv hittade jag en trevlig kvinna från Eskagårdens Hantverk som sålde garn (och dessutom massor av andra fina får- och ullrelaterade produkter, t ex lammskinn, tovade saker, mössor av skinn etc.) och av henne köpte jag två härvor ljuvligt mjukt tvåtrådigt ull/mohairgarn (70% ull, 30% mohair).


Lyxigt, fluffigt, mjukt. Någon form av axelvärmare kanske?

Det är kallt och ruggigt idag, och nu myser vi inomhus med en brasa i täljstenskaminen. Ute går våra nya grannar och betar. De är väldigt trevliga grannar, idisslar ibland och råmar med jämna mellanrum. :)



Att det är höst nu har höstastrarna också förstått, och blommar därför för fullt. Jag gillar dem, de växer som ogräs och sprider sig lätt, men när de blommar såhär fint vid den här tiden på året förlåter man dem för deras något ilskna framfart i rabatterna.

Nöjesläser ni också stickmönster?

Den 7 maj i år skrev jag om att jag hade börjat sticka på ett par sockor i bomullsblandat ullgarn; Schoppelwolles Stärke. Igår stickade jag klart den första sockan! :) Den är fin och väldigt skön, så tanken är att den ska få en maka inom kort.

När jag inte stickar på sedan länge påbörjade stickningar klurar jag på mitt nästa projekt: torgvantarna som jag saknar mönster till. För mig är halva projektet att göra mig en mental bild av det som ska stickas för att förstå hur jag ska göra. Att t ex klura ut hur en stickning ser ut från flera håll gör att jag oftast förstår hur jag ska göra/sticka, även de gånger då jag har ett aldrig så pedagogiskt mönster. Detta fenomen gör också att jag gärna "nöjesläser" stickmönster... Då får jag ju klura på dem mer än en gång! Utan tvivel är man inte riktigt klok! :)

Projekt Uno B: nu med knappar!

Projekt Uno är som bekant mitt lilla stickprojekt där jag stickar babykläder till min kompis Annas kommande bebis. Uno eller Una (vad det nu blir, namnet är de blivande föräldrarnas arbetsnamn på bebisen och markerar mest att det är en bebis den här gången och inte tvillingar som sist) kommer att tillbringa ett tag till i mammas mage, så under tiden stickar jag ett och annat litet sött plagg. :)

Projekt Uno B har legat färdigstickat i ett par veckors tid, men saknat knappar. Dessa införskaffades i tisdags, och igår syddes de fast. Jag har velat lite vilken färg jag ville ha på knapparna, men till sist blev det en ordentlig kontrastfärg mellan kofta och knappar för att få en pigg och glad kofta.

Mönstret till Projekt Uno B är PetraO:s Lilla Koftan; ett alldeles utmärkt mönster på en enkel men supersöt kofta. Jag har gjort två små förändringar från mönstret; för det första har jag stickat ärmarna på strumpstickor istället för att sticka dem rakt och sedan sy ihop dem och för det andra har jag stickat några fler varv på längden än i mönstret (eftersom jag nog hade ett något tunnare garn än vad mönstret är skapat för).





Koftan är stickad i Silky Wool från Elsebeth Lavold (som jag vunnit i en Stickameratävling) på rund- och strumpstickor 3,5 mm. Drygt 50 gram har gick åt till koftan, så jag har nästan en hel härva kvar (hade två härvor om 50 gram vardera) att sticka något annat spännande med. Koftan blev väldigt mjuk och behaglig och kan nog passa en liten bebis. Dock är koftan ganska liten storleksmässigt, men när Uno/Una vuxit ur den har nog hushållet någon fluffig mjukistiger eller dito vovve som kan få ärva en värmande Lilla Koftan. :)

Knappar för knäppning

Jag har äntligen tagit mig i hampan och köpt knappar till Lilla Koftan som är mitt Projekt Uno B. Det blir varmröda småknappar till det blå, lite melerade garnet, det kommer att bli piggt och glatt! Lilla Koftan är faktiskt färdigstickad och har varit det i ett par veckors tid tror jag, jag har bara varit en dålig bloggerska på sista tiden så det har aldrig synts här. Jag har till och med fäst alla trådar, så det är bara knapparna som fattas nu.

Så fort knapparna är på plats är mitt nästa stickprojekt att börja sticka provlappar för att konstruera ett par torgvantar. Jag har lovat en av Olas kompisar ett par torgvantar, och jag har tagit mått på personen i fråga, men jag har inte hittat ett lämpligt mönster än. Men jag tänker, hur svårt kan det vara att knåpa ihop ett eget? Johanna Wallin har ju väldigt pedagogiska förklaringar av basmodeller till det mesta i vantväg (och sock-, möss- och kragväg också för den delen) i sin bok Småvarmt, så med det som stöd och med min egen stickfasthet borde jag kunna åstadkomma ett par torgvantar tycker jag! :)

Fler fjäderfän

En stor del av den här sommaren har ägnats åt de höns som flyttade in hos oss strax efter midsommar. Vi har byggt ett nytt hönshus (eftersom det hus som vi "fick på köpet" läckte in vatten och var dragigt) i de luxe style som inte läcker in och som är isolerat så att de små liven inte fryser till is på vintern. Det har tagit större delen av sommaren, men det har varit kul och det har blivit väldigt bra. I fredags var det inflyttning för hönsen, även om vi har lite småfix kvar att göra på utsidan. Nu är det ju så att vi inte längre bara har våra höns, utan för ett par veckor sedan flyttade det även in en tupp som vi fått till skänks. Han är otroligt fin och trevlig och håller god pli på våra lätt prilliga värphöns. :)





Det var väldigt intressant att se hönsens gruppdynamik förändras när tuppen flyttade in. Utan tuppen var hönsen ganska elaka mot varandra, och hönan som stod högst i rang fick ständigt hävda sin roll gentemot de andra. När tuppen kom blev hönsen mycket lugnare och mycket mindre elaka mot varandra, och dessutom blev de väldigt "flickiga" och uppvaktande mot tuppen.

I söndags var vi på fjäderfä- och smådjursmarknad i Högsma utanför Glimåkra i Östra Göinge och med oss hem följde två fantastiskt söta svarta Brahmahönor. De är två alldeles bedårande små hönsfröknar med fjädrar på fötterna och söta högfrekventa kurranden. Det har varit väldigt svårt att fånga dem på bild, eftersom de fortfarande är lite rädda och inte riktigt har hittat sin plats i flocken än. De får ett och annat tjuvnyp, både från de andra hönsen och tuppen, men det ska nog lösa sig inom kort så snart som de och de övriga har vant sig vid varandra och gjort upp hackordningen.

Seg Linda stickar sakta

Eftersom min semester är slut och jag är tillbaka på jobbet sedan några dagar har jag inte varit så bloggsugen på sista tiden; den mesta av min tid har gått åt att försöka komma upp i tid, jobba, förbereda inför nästa dags arbete och försöka komma i säng i tid. Det brukar inte ta lång tid innan man har vant sig vid och kommit i fas med arbetandet igen, men såhär i början känns det lite segare än vanligt. Därmed inte sagt att det är tråkigt att jobba, det är väldigt trevligt när jag väl är där, men alla rutinerna kring att jobba kan vara tämligen sega emellanåt.

Stickat har jag gjort, men bara lite. Projekt Uno B saknar endast en ärm och knappar, men jag har inte kommit till sans att slutföra det ännu. Att sticka så små ärmar på en sån liten kofta är en baggis (jag tror att första ärmen tog en dryg timme att förfärdiga), men jag, koftan och sticklusten ska vara på samma ställe också för att det ska funka. Jag har stickat en del på tåget, jag hittade min tågstickning från innan semestern liggandes i en plastpåse i en hörna av vår Skånekista så den har jag förbarmat mig över. Tågstickningen är enklast tänkbara, en fluffig sjal på stickor 6 mm i Drops Alpaca Bouclé i nougatbrunt. Den har alla förutsättningar att bli tokmysig, garnet är riktigt, riktigt mjukt och det stickade blir tjockt och härligt. :)