Uppifrån

I fotoutmaningen är dagens tema uppifrån. Jag fuskar och väjer en bild från i förrgår, men som jag tycker är uppifrån så det förslår.

Krollilja sedd rakt uppifrån med vackert bakåtrullade hylleblad. Blomman är med all sannolikhet frösådd av den mycket trevliga Ragna, en av våra grannar från Köpingsvik, Öland. Sådd från frö tar det sju år innan den blommar, men vilken blomma! Värd att vänta på.

Fotoutmaning

Den här veckan har jag anmält mig till att vara med i Stickamera-Ulrikas fotoutmaning. Under veckans gång ska det fotograferas på följande teman...

Spännande!

Med höns i fokus

Den närmsta tiden tänker jag skriva några inlägg med fokus på hushållets höns och vad de pysslar med (nåja) och hur de bor. Idag blir den en liten bakgrund till hur hönsen kom att bo hos oss, och dessutom en liten titt in i deras utegård.

Jag har under flera års tid velat ha höns eftersom jag alltid tyckt att de verkar vara både sympatiska och spännande djur och dessutom nyttiga eftersom de lägger ägg. (Jag har även en stark övertygelse om att man producerar själv måste vara bättre och nyttigare och miljövänligare än det som produceras någon annanstans och som transporteras långt, men den här hållbart-samhälletanken kan vi ta i ett annat inlägg.) De senaste fyra åren har vi bott så att vi har haft möjlighet att ha höns, och sedan ett år har vi faktiskt haft höns. Att skaffa hönsen just då var inget aktivt val från vår sida (hade vi själva fått välja hade vi väntat ett tag), utan Ola fick hönsen som en "present" på sin 35-årsdag. När vi kom hem efter en liten Norrlandstripp hade vårt hushåll utökats med ett litet hönshus, en liten hönsgård och fem hönor. Hönorna kom från en större äggproducent och är sk. Lohmann-hybrider. De hade "gått ur produktion" och skulle egentligen slaktats eftersom de inte längre var lönsamma (här skulle jag kunna fortsätta med en ondsint text om hur höns behandlas inom hönsindustrin, men jag avstår det den här gången), dvs de hade sina dagar som äggläggare med ekonomisk vinst bakom sig. Av de fem ursprungliga hönorna lever två fortfarande och de har ett trevligt hönspensionärsliv där de springer omkring och äter goda saker, sprätter och ibland kryper in i redet och lägger ett ägg. Visserligen går det längre och längre mellan äggen numer, men de är fortfarande två mycket sympatiska och nyfikna hönsdamer och formliga överdängare på att hitta mask i jorden.

Nåväl, hönsen var en överraskning och jag tycker mycket om dem, även om de har inneburit mycket arbete under det senaste året. Vi har byggt ett nytt hönshus och en ny utegård eftersom det som ursprungligt byggts dels var för små, dels för dragiga för att hönsen skulle må riktigt bra. Efter de första överraskningshönorna har det tillkommit en tupp som vi fått till skänks, ett par brahmor (som vi trodde var hönor men som egentligen var tuppar, det finns ett separat inlägg om detta), en skånsk blommehöna (de var två från början men en blev till hälften uppäten av en iller när den var kyckling, vilket fick oss att säkra upp utegården ytterligare) och tre Hy-line-hybridhönor. Utegården ser för närvarande ut såhär...

Delen närmast utgången har tak och där kan hönsen vara oavsett väder. Nämnas bör att de gärna är ute oavsett väder, det är mest om det regnar och ruskar för mycket som de går in. Det finns även en dörr mellan den takförsedda delen och den andra delen av utegården som man kan stänga vid behov, mycket praktiskt. I båda delarna av utegården finns sittpinnar på olika höjd, och i den del utan tak finns även en vattenautomat och en grönfoderskorg.
Men varför ska man ha en utegård, kan inte hönsen gå fritt? Givetvis kan hönsen gå fritt, och det är väl det ultimata i alla lägen. Vi har dock väldigt mycket rovfågel i form av vråkar, glador och örnar samt gott om rävar, illrar och en och annan mink och alla gillar de höns och därför har vi valt att ha en utegård som ett extra skydd för hönsen. Eftersom utegården är så sned och vind går den under smeknamnet the Burrow/Kråkboet (namnet på familjen Weasleys hus i Harry Potter). :)
Vi tar väl och tittar in till hönsen! Jag fotograferade dem lite efter frukost imorse, alla var inte ute och sprang utan några var inne och stökade och ett par låg i redet och värpte, så alla har inte fastnat på bild.

Det här är en av de pensionerade Lohmannhybriderna. Hon är ganska ful för tillfället, eftersom hon ruggar och håller på att få nya fjädrar, men hon är pigg och glad och nyfiken.

Här mumsas det maskrosblad ur grönfoderskorgen. Till vänster närmast kameran syns skånska blommehönan, bakom henne sticker några vita stjärtfjädrar upp som tillhör en av Hy-line-hybridhönorna, till höger i bild syns vår tupp som vi fått till skänks, och allra längst till höger ses rumpan på Lohmannhybriden/rugghönan.

En av våra tre vita Hy-line-hybrider som lägger goda, stora ägg och som är väldigt charmig i sin hängande kam.

Skånsk blommehöna är en av våra lantraser, och här är vår lilla vita och cremeprickiga blommis. Jag skulle gärna ha fler höns av den här rasen, de är fina och stabila individer.

Tuppen har vi fått av Olas brors svärfar och är av okänd härkomst. Fin är han i vilket fall, och snäll. Han gör det en tupp ska och vaktar flocken väl.

För den som vill läsa äldre inlägg där våra höns förekommer har jag gjort en liten länklista i högerspalten med de hönsrelaterade inlägg som förekommit under det dryga år som de har bott hos oss.

Trädgårdsvyer

Nu har jag fyllt år och fått fantastiska presenter (bl a en saftmaja!), haft kalas och ätit väldigt mycket kakor och tårta, städat inne och rensat ute i trädgården inför kalaset, dukat både ute och inne eftersom SMHI inte kunde bestämma sig om det skulle bli regn eller sol på kalasdagen... Så här ett par, tre dagar efter är jag fortfarande i post-kalas-stress men börjar lugna ner mig så smått och tuggar bara i mig en småkaka eller två med jämna mellanrum för att hålla styrfarten uppe. :) Nejdå, jag har inte alls fyllt jämnt eller något sådant, men i år hade vi av olika anledningar vårt stora traditionella trädgårdskalas för tjocka släkten på min födelsedag. Jag och Ola brukar slå ihop oss och fira våra födelsedagar med ett trädgårdskalas för att inte komplicera vår tillvaro i onödan nämligen. Trevligt, otvunget och givetvis med sju sorters kakor.

Idag har det däremot regnat, och efter regnet gick jag en liten trädgårdsrunda med kameran...

Springande tupp

Vinbärssnäcka klättrar uppför betongplatta

Blandade trädgårdsvyer helt enkelt! :)

Färdigstickning med bett

Får jag lov att presentera vampyrstickningen aka the Shapeshifter Shrug aka Bolero för hamnskiftare! Efter att under ett halvår ha nämnt denna stickning från och till på bloggen kan den nu färdigbloggas. Hurra!

Sticknördfakta:
Mönstret till denna trevliga lilla axelvärmare kommer från boken "Vampyrstickning" av Genevieve Miller. Den stickas i två delar, från spetsmönstret i ytterkant och mot mitten, och i mitten sammanfogas de två delarna med masksöm. Jag är ganska nöjd med att jag lyckades masksömma jämnt och fint så det ser bra ut.
Jag har stickat med stickor 4,5 mm och två trådar Gästrike Entrådigt från Järbo Garn, så min axelvärmare är fluffigt lätt (jag har använt 137 gram garn) och mjuk. Jag stickade 6 knapphål på varje sida, men satte endast i fem knappar då jag tyckte att det räckte för en bra passform. Jag hade ju kunnat sy i den sista knappen för syns skull också, men då jag köpt för stora knappar i förhållande till knapphålen kan man säga att "en knäppt bolero är en knäppt bolero". :)
Överlag var detta en bra stickning att ta till under trötta kvällar när hjärnan hade lagt ner större delen av sin verksamhet eftersom det här är en lättstickad liten sak. Rolig också, i sin enkelhet, och det härligt mjuka garnet gör ju sitt till också. Dessutom tror jag att det kan bli ett användbart litet plagg när det blir lite kallare ute, så den slutliga nöjdhetsfaktorn är väldigt hög!

Venestads stoltaste femåring!

Vem är det? Jo, naturligtvis bloggen Ulliga, gulliga, färgglada!

För fem år sedan bodde vi i Köpingsvik på Öland, och under en väldigt varm sommar (då vi satt i timtal på balkongen som var den enda platsen med uthärdlig temperatur) grodde tanken om att starta en stickblogg efter som jag drabbats av stickgalenskapen på allvar (sticka har jag visserligen kunnat sen jag var riktigt liten eftersom Mormor lärt mig) samt att jag hade börjat läsa olika stickbloggar och blivit så otroligt inspirerad av dem. Under dessa fem år har det hänt mycket både för mig som person och framför allt har jag stickat mycket och haft väldigt roligt under tiden jag bloggat. Under de senaste två åren har jag framlevt som tågpendlare, vilket har gjort att både antalet inlägg och stickningar har blivit färre eftersom dagarna blir kortare och jag tröttare. Intresset för att sticka och att lära sig mer om stickning har dock inte förminskats, snarare tvärtom! (Och om nu någon säger att "- Men kan du inte sticka på tåget då?" säger jag "- HA!". De pendlaravgångar jag åker är så överfulla att man får vara tacksam att ha en sittplats, att försöka röra sina armbågar är en lyx att stilla drömma om. Dessutom sover jag oftast på tåget eftersom jag åker så tidigt respektive sent och det är skööönt!)

Bloggens namn kommer ursprungligen från en tidningsannons som sålde kattungar med just rubriken "ulliga, gulliga, färgglada" och en av dessa kattungar kom vi att köpa. Hon heter Monza och är vår lilla rödvita fluffboll till katt sedan 12 år. Fokus för bloggen har under hela tiden varit stickning och andra ullrelaterade saker, men även en hel del katt, trädgård och vardag har smugit sig in. Under det senaste året har det även slunkit in en och annan höna bland inläggen. Startdatumet för bloggen 7/7 2007 är inte medvetet valt, men väl så praktiskt eftersom det var min lilla Farmors födelsedag och därför har jag haft lätt att komma ihåg bloggens "födelsedag". (Detta är ju inte livsavgörande på något sätt, men ganska skoj.) Syftet med bloggen har och är att föra någon slags journal över det jag stickar och vad jag tänker kring det (samt andra saker som händer och sker i mitt lilla universum) i huvudsak för mitt eget höga nöjes skull, men förhoppningsvis tycker även någon annan att det är trevligt att läsa också. Tack till er som kommenterar, det är alltid lika kul att läsa! <3

Så: HURRA, HURRA, HURRA, HURRA för Ulliga, gulliga, färgglada!!!

Idag har jag fått födelsedagspresenter, inte för att jag får några med orsak av bloggen, utan att jag får för att jag själv fyller år om några dagar. Jag träffade nämligen min söta vän Anna idag och vad hade hon köpt åt mig om inte...

..."Vampyrstickning" av Genevieve Miller!!! Jag lånade den här boken på biblioteket i slutet av förra året, och utifrån den stickade jag 'Shapeshifter Shrug' (aka vampyrstickningen - ja, jag vet, den har varit en seg långkörare här på bloggen och jag har fortfarande inte visat den här i färdigt format, men om någon dag så kommer vi till det också!).

Detta är den svenska utgåvan av boken, så här heter samma mönster 'Bolero för hamnskiftare'. Om man är hamnskiftare innebär det att man är kapabel till att skifta skepnad, dvs som en varulv gör; från människa till varulv. Det har jag inte tänkt på förrän nu, så kanske borde jag ha kallat min vampyrstickning för varulvsstickning.
Hursomhelst är boken en utmärkt födelsedagspresent till mig eftersom jag verkligen gillar den här stickboken och kan tänka mig att sticka fler projekt ur den. Tack Anna! :)

Lördagens loppmarknad

Jag sitter här med en extra kopp kaffe och en väldigt pollensnorig näsa. En extra kopp kaffe är ren semesterlyx, att inte ständigt behöva slå nya tidsrekord i effektivitet för att hinna med så mycket som möjligt (och helst lite till) hör verkligen inte vardagen till. Pollenallergin är banne mig ingen semesterlyx, det är en ren styggelse, men förhoppningsvis lugnar det sig så att jag kan gå ut i trädgården och rensa lite ogräs. (Jo, jag vet att det inte är helt logiskt det där, snorandet borde ju bli värre av att jag går ut till själv uppkomstkällan, men har medicinen väl kickat in så brukar det fungera ganska bra.)

I lördags var det årets höjdpunkt i Venestad; närmare bestämt den årliga loppmarknaden på idrottsplatsen. Idrottsplats låter kanske som något stort och avancerat, men i verkligheten är Venestads IP mer en glänta i skogen där det finns en fotbollsplan och en kiosk. Det är dock en fint hållen glänta (det finns tom elstaket kring fotbollsplanen för att inte vildsvinen ska böka upp den!) och loppmarknadsarrangemanget är väldigt välordnat. Gemyt på högsta nivå!

Loppmarknadsdagen bjöd på skönt väder och ett par små fynd i form av en gammal kokbok som använts vid undervisning i matlagning, tyvärr saknade den årtal eftersom försättsbladet var utrivet, men jag ska ta och se om jag inte kan söka upp det (jag samlar på husmoderslitteratur nämligen); en liten bordscitruspress i rosatonat glas att använda vid fiskmiddagar samt ett väldigt fint keramikfat från Ystad Keramik.

Om man läser på hemsidan Stämplar och Signaturer så är det sannolikt att mitt fat är gjort någon gång mellan 1943-1951 eftersom det hade en liten rödguldig lapp med Ystad Keramik på sig. (Lappen trillade av när Ola diskade fatet, vilket kanske är dumt, men nu är jag ingen samlare för att samla och sälja och därmed behöver styrka fatets härkomst utan jag samlar på mig fina saker för att kunna använda dem. Just nu tjänar fatet som fruktfat.)

Ytterligare några loppmarknadsbilder...

Även idag passar jag på att avsluta med ett par pionbilder. Den här ceriseblommande skönheten är inte bara vacker, utan hon har dessutom en liten doft av lakrits.