Projekt Hösthumla uppstartat

Det vankas bebisar i bekantskapskretsen igen, och därför har jag dragit igång ett nytt babystickningsprojekt som går under namnet Projekt Hösthumla. Planen är att sticka en liten uppsättning mysiga babykläder i humleinspirerade färger. Ett par små ullbyxor är faktiskt redan snart klara (de har varit veckans pendelstickning), och planen är att dessutom sticka hjälmmössa, tröja, sockor och vantar. Det är väldigt kul att botanisera bland garnerna för att hitta bra färger och kvalitéer till projektet. Bilder kommer vad det lider.

Tröja till Ebbe

Long time, no see! Eller något. Ingen bloggning har det blivit under hela augusti månad, men så är det. Vi har haft fullt upp ändå, renoverat vår hall och börjat arbeta igen efter sommarsemestern. Jag har stickat lite under augusti; då och då har det blivit något varv på Olas islandströja och även stickat klart min Be Simple Variations-sjal och under slutet av månaden påbörjade jag även en babytröja i sockgarn till Ebbe, Olas senaste kusinbarn. Tröjan överlämnades igår, tillsammans med de små ullbyxorna jag stickade i våras som en liten doppresent. Eftersom de sista trådarna på tröjan fästes under själva dopkaffet, blev det endast snabba mobilbilder på den nystickade lilla tröjan...

Sticknördfakta:
Enligt min köksvåg (som jag inte riktigt litar på), så gick det åt ca 76 gram/>319 m naturfärgat Opalgarn till lilla tröjan (i storlek 6 månader med sticka 3 mm) samt två små gröna knappar med tusenfotingar på. Mönstret är ett utmärkt och enkelt skrivet YlloTyll-mönster som jag köpte för många år sedan och som jag stickat tre tröjor efter innan, till Hampus, Nora och Felix. En mycket söt tröja blev det, om än kanske något blek, men tillsammans med ullbyxorna lär det ändå bli färgglatt så det förslår. Förhoppningsvis kommer både tröjan och ullbyxorna att bli användbara för Ebbe under hösten och vintern!

Nurmilintu som färdigstickning

Det andra färdigstickade projektet som jag inte har bloggat om är sjalen Nurmilintu. Nu är det dags för det!

Sticknördfakta:
Jag började sticka Nurmilintu som en resestickning när vi var på årets första Västergötlandstripp över Valborgshelgen. Som resestickning är sjalen perfekt, mycket rätstickning och ett enkelt och roligt spetsmönster som piggar upp emellanåt. Nurmilintus skapare heter Heidi Alander, och hon har designat en rad fina sjalar som är passar för en mindre mängd garn och där alla verkar ganska enkla att sticka men ändå med det där lilla extra som gör stickningen rolig. Jag kan mycket väl tänka mig att sticka fler av hennes skapelser! Nurmilintu är stickad på Addi Lace-stickor 4 mm, i ett lyxigt handfärgat sockgarn från Moods of Colors i färgställningen "Här kommer tussilago!". Färgen är otroligt fin, och resultatet blir en harmoniskt melerad sjal. Totalt gick det åt 83 gram garn motsvarande ca 349 m meter till sjalen. Storleken blev riktigt bra för att snos runt halsen utan att bli för stor och bylsig. Även om jag tyckte väldigt mycket om både stickningen och slutresultatet har jag inte behållit min Nurmilintu själv, utan jag gav bort sjalen till Olas kusin Christel i bröllopspresent när hon gifte sig på midsommarafton. Hon klär i den och jag kan om jag vill sticka till om jag vill ha en. :)

Det är svårt att fota en sjal på sig själv... ;)

Julklappen som ändrade form

Nu är det dags att visa ett av de färdigstickade projekt som har varit klara sedan början av juni, men som jag inte fått tummen ur att färdigblogga förrän nu. Det första projektet är ett par helt vanliga raggsockor, som kräver en liten bakgrundshistoria för att komma till sin rätt.

Vid terminsavslutningen i julas (dvs december 2014) insåg jag att jag inte köpt någon julklapp till julklappsutdelningen som vi i personalen brukar ha på mitt jobb, och i brist på annat kastade jag in ett presentkort på en kurs i hur man stickar sockor. Min jobbarkompis Vilma fick presentkortet, och lyckligt konstaterade hon att hon kunde sticka, men att hon aldrig hade försökt sig på sockor. Det tyckte jag lät som ett bra utgångsläge för att ha en liten sockstickarkurs tillsammans med Vilma (som förutom att kunna sticka också är en väldigt rar person). Nu blev det så att sockstickarkursen aldrig blev av, av en rad olika skäl. När jag fick reda på att Vilma skulle byta arbetsplats i juni, så snabbstickade jag ett par raggsockor till henne och gav henne dessa tillsammans med en liten sockstickarkurs i pappersformat som avslutningspresent. Det är ju inte riktigt samma sak som att lära sig sticka ett par IRL, men Vilma uppskattade sockorna och gesten samt att jag hälsade henne god jul istället för trevlig sommar. ;)

Sticknördfakta:
Helt vanliga raggsockor stickade med Falkgarns Sport (70% ull, 30% polyamid) i sorbetfärger och bambustrumpstickor 4 mm. Jag minns inte hur långt skaftet och foten är, men jag har använt mitt vanliga basmönster med förstärkt häl som mormor har lärt mig och som jag kan utantill. Totalt gick det åt 122 gram garn, motsvarande 183 meter. Förhoppningsvis kommer Vilma att ha glädje av sockorna.

Utflyktstips: Gamla Uppsala

På vägen hem från Sandviken passade vi på att besöka Gamla Uppsala. Trots att jag är född och uppvuxen i Sandviken har jag aldrig besökt Gamla Uppsala, även om jag har varit i Uppsala otaliga gånger. Det var ett väldigt fint stopp på vår väg söderut, även om jag är något skeptisk till att det är det ställde där den svenska nationalstaten har sitt ursprung. Att Gamla Uppsala varit ett en del av en rik och mäktig del av den blivande staten Sverige, det råder det inget tvivel om, för högarna är maffiga och kyrkan fin (och de arkeologiska spår som visat sig under utgrävningarna för nya Europavägen är riktigt häftiga!). I Gamla Uppsala finns det även ett litet och relativt nytt museum som är riktigt trevligt, så ett ett utflykttips från mig till er är att stanna till vid Gamla Uppsala om ni har möjlighet!

Improviserad islandströja

Ola har länge önskat sig en islandströja i jordfärger, och i början av juli beställde jag hem garn från Islina till en tröja åt honom. Jag har börjat med ärmarna, och stickar dem med dubbel Plötulopi på stickor 5,5 mm (resårer på 4,5 mm). Första ärmen är strax klar, och det blir verkligen fluffigt! Grundfärgen är mörkt chokladbrun, och mönstret (som väl inte är riktigt klart ännu) kommer att bli i askgrått och ljusbrunt. Jag följer inget färdigt mönster, utan stickar utifrån Olas kroppsmått så vi får väl se vilken typ av mönster som kommer att passa till det maskantal jag har när det är dags för oket. Men, eftersom tröjan stickas nerifrån och upp (och jag dessutom har börjat med ärmarna) så kommer vi att ha gott om tid att fundera på hur det ska se ut. Det kommer att bli en mycket varm tröja, det är ett som är säkert!

Sländprojekt

Jag har ju numer en spinnrock och jag har övat flitigt på att spinna under sommaren. Det är otroligt roligt, och framförallt nu mot slutet när jag känner att jag kan bestämma hur jag vill att garnet ska bli, inte att det bara blir som det råkar bli. I början av juli anslöt jag mig till Tour de Fleece gruppen på Facebook och på Ravelry, men jag måste erkänna att jag inte har följt touren slaviskt varken i form av cykeltävlingar eller när det gäller spinningen. Jag har inte spunnit varje dag, och jag har säkert råkat spinna på någon vilodag, men den stora behållningen för en nybörjare som jag har varit att följa inläggen i mitt Facebookflöde och på Ravelry. Att få titta på andras spinnprojekt och få insikt i vilka fibrer/tekniker som passar när en ska spinna en viss typ av garn är både utbildande och roligt.

Men, det är ju inte alltid det passar att spinna på sin spinnrock. När vi var i Sandviken i mitten av juli tog jag med mig min slända (den är ju aningen lättare att packa med sig) och fortsatte spinna på den ull jag påbörjade någon gång i senvintras. Jag är inte klar än på långa vägar, men den är verkligen en ren njutning att spinna!

Fibrerna är en merinoullsilkeblandning som jag köpt från Limmodesign. Färgställningen heter "Sommarfrukt", och det passar väl bra såhär års. Jag spinner den tunt, varje färg för sig, och min avsikt är sedan att navajotvinna den tretrådig. Tanken är att det ska bli ett randigt projekt så småningom, kanske en halskrage med lyfta maskor så att färgerna liksom hakar i varandra.