Fler fjäderfän

En stor del av den här sommaren har ägnats åt de höns som flyttade in hos oss strax efter midsommar. Vi har byggt ett nytt hönshus (eftersom det hus som vi "fick på köpet" läckte in vatten och var dragigt) i de luxe style som inte läcker in och som är isolerat så att de små liven inte fryser till is på vintern. Det har tagit större delen av sommaren, men det har varit kul och det har blivit väldigt bra. I fredags var det inflyttning för hönsen, även om vi har lite småfix kvar att göra på utsidan. Nu är det ju så att vi inte längre bara har våra höns, utan för ett par veckor sedan flyttade det även in en tupp som vi fått till skänks. Han är otroligt fin och trevlig och håller god pli på våra lätt prilliga värphöns. :)





Det var väldigt intressant att se hönsens gruppdynamik förändras när tuppen flyttade in. Utan tuppen var hönsen ganska elaka mot varandra, och hönan som stod högst i rang fick ständigt hävda sin roll gentemot de andra. När tuppen kom blev hönsen mycket lugnare och mycket mindre elaka mot varandra, och dessutom blev de väldigt "flickiga" och uppvaktande mot tuppen.

I söndags var vi på fjäderfä- och smådjursmarknad i Högsma utanför Glimåkra i Östra Göinge och med oss hem följde två fantastiskt söta svarta Brahmahönor. De är två alldeles bedårande små hönsfröknar med fjädrar på fötterna och söta högfrekventa kurranden. Det har varit väldigt svårt att fånga dem på bild, eftersom de fortfarande är lite rädda och inte riktigt har hittat sin plats i flocken än. De får ett och annat tjuvnyp, både från de andra hönsen och tuppen, men det ska nog lösa sig inom kort så snart som de och de övriga har vant sig vid varandra och gjort upp hackordningen.

Seg Linda stickar sakta

Eftersom min semester är slut och jag är tillbaka på jobbet sedan några dagar har jag inte varit så bloggsugen på sista tiden; den mesta av min tid har gått åt att försöka komma upp i tid, jobba, förbereda inför nästa dags arbete och försöka komma i säng i tid. Det brukar inte ta lång tid innan man har vant sig vid och kommit i fas med arbetandet igen, men såhär i början känns det lite segare än vanligt. Därmed inte sagt att det är tråkigt att jobba, det är väldigt trevligt när jag väl är där, men alla rutinerna kring att jobba kan vara tämligen sega emellanåt.

Stickat har jag gjort, men bara lite. Projekt Uno B saknar endast en ärm och knappar, men jag har inte kommit till sans att slutföra det ännu. Att sticka så små ärmar på en sån liten kofta är en baggis (jag tror att första ärmen tog en dryg timme att förfärdiga), men jag, koftan och sticklusten ska vara på samma ställe också för att det ska funka. Jag har stickat en del på tåget, jag hittade min tågstickning från innan semestern liggandes i en plastpåse i en hörna av vår Skånekista så den har jag förbarmat mig över. Tågstickningen är enklast tänkbara, en fluffig sjal på stickor 6 mm i Drops Alpaca Bouclé i nougatbrunt. Den har alla förutsättningar att bli tokmysig, garnet är riktigt, riktigt mjukt och det stickade blir tjockt och härligt. :)