Projekt Hösthumla i bilder

Projekt Hösthumla var ett stickprojekt som jag haft under hösten (men som inte har varit så synligt här) där jag stickat babykläder till en kompisbebis som var beräknad till slutet av oktober/början av november. Bebisar tenderar ju att inte hålla den beräknade tiden, och det gjorde heller inte Glenn-Osbourne när han föddes. (Naturligtvis heter inte det stackars barnet Glenn-Osbourne på riktigt, det är bara mitt och Olas skämtnamn på den lille eftersom han och hans föräldrar bor i Göteborg.) Den 15/11 såg Glenn-Osbourne dagens ljus, och därefter fick jag lov att ta mig samman och tvätta, vädra och packa ihop projekt Hösthumla, som hade varit färdigstickat ett tag. I början av förra veckan landade småkläderna hos mottagaren; vad Glenn-Osbourne själv tyckte om dem är oklart, men hans ömma moder blev väldigt glad. Innan projekt Hösthumla lades på postlådan, passade jag på att fotografera småkläderna (eller snarare; jag rusade ut med dem och mobiltelefonen och tog några snabba bilder när solen för ovanlighetens skull kom fram några minuter).

Hela projekt Hösthumla är stickade i olika restgarner jag har haft hemma, och det enda som jag har köpt till är en liten arsenal av nya barnknappar. Nu har jag visserligen bara använt mig av två knappar till plaggen i projektet, men jag räknar med att sticka mer till Glenn-Osbourne under den närmsta tiden. Baby- och barnkläder är ju så galet kul att sticka, och blir så söta! Nedan följer en kort presentation med sticknördfakta av var och ett av plaggen.

Projektets första plagg var ett par små ullbyxor, stickade med dubbelt Opalgarn och Drops Fabel och strumpstickor 4 mm. Mönstret är ett DropsBaby-mönster, som heter 20-7, och resultatet blir ett par mysigt fluffiga ullbyxor som jag tänker mig är perfekt när man ligger still i en vagn. Jag har stickat minsta storleken (1-3 månader), och de blev verkligen gulliga. Totalt gick det åt 107 gram (motsvarande ca 450 meter) garn till ullbyxorna.

Eftersom jag hade brunt Fabel kvar när jag stickat klart ullbyxorna, stickade jag ett par matchande små spiralsockor till byxorna. Mönstret på spiralsockorna kommer ur Anita Gunnars bok "Vantar, sockor, mössor & sjalar". Jag stickade med strumpstickor 2,5 mm, och garnåtgången på sockor är 22 gram, vilket motsvaras av 93 meter. Ja, jag har fortfarande brunt Fabel kvar efter ullbyxor och spiralsockor, jag hade massor av sådana rester. :)

Inget babyset är komplett utan en liten tröja, så jag stickade minsta storleken (ca 1-3 månader) av en babytröja med knäppning på axeln som jag köpte mönstret till från YlloTyll för flera år sedan. Det är ett jättebra basmönster som kan stickas antigen i tunt bomullsgarn eller som här i tunt sockgarn. Jag hade lite extra mjukt handfärgat sockgarn som Sanna färgat (som hade numera nedlagda webbutiken Sannsticks), och det blev en härlig liten tröja i pigg färg. Tröjan är stickad på rundsticka 3 mm, och det har gått åt 61 gram (257 meter) garn. Förutom de söta tusenfotsknapparna (inköpta på sybehörsaffären inne i Kristianstad) sitter det även en liten tryckknapp i halslinningen som kommer från min farmors syskrin.

Vantar är bra att ha även om man är liten, men det vill till att de är tumlösa. Jag stickade ett par små vantar i vit Raggi efter ett mönster jag skrev ner bland mina stickmönster för flera år sedan och som jag inte vet ursprunget till. På strumpstickor 4 mm gick det åt 27 gram (41 meter) garn, inklusive det lovikkainspirerade broderiet. Finns det ingen rak mudd att brodera på får man brodera direkt på handen!

Två små mössor har stickats i Hösthumlaprojektet, och den första är en klassisk hjälmmössa (eller segerhuva). Jag har följt Gros superenkla mönster till Djevellue, men räknat om antalet varv på mössan lite eftersom jag stickade med strumpstickor 2,5 mm istället för 3 mm. Till hjälmmössan gick det åt 20 gram (motsvarande 84 meter) restgarn av Regia Silk, så den är otroligt mjuk.

Mönstret till den andra mössan (och sista Hösthumleprojektet) heter 'Foolproof Baby Hat' och finns i boken "The Knitter's Book of Yarn" av Clara Parkes. Jag blev väldigt förtjust i mönstret, som är ett enkelt resårmönster med en liten twist som gör det extra snyggt och som jag helt klart skulle kunna tänka mig att sticka en mössa till mig själv i. Mössan blev väldigt stretchig på strumpstickor 4 mm, och tokmjuk i Drops Merino Extra Fine. Den fungerar med eller utan uppvikt kant, även om en uppvikt kant torde vara mest praktisk på en liten baby. 28 gram garn (59 meter) gick åt till den lilla snabbstickade mössan.

Totalt har det gått åt 265 gram motsvarande 984 meter restgarn till projekt Hösthumla! Det har varit ett roligt och varierande stickprojekt, där jag både fått sticka favoritbabyplagg och testat ett nytt mönster. Jag ska gräva vidare bland mina restgarner och sticka lite fler småplagg till Glenn-Osbourne i lite större storlekar som kan fungera under vinterns gång, för som sagt; babyplagg är bland det roligaste och sötaste att sticka och dessutom ska de små skämmas bort. :)

Från pyttigt till stort

Projekt Hösthumla är färdigstickat, och innehåller nu byxor, tröja, vantar, två mössor och sockor till en liten bebis som förhoppningsvis föds snart. Allt är väldigt pyttigt och väldigt sött! Just nu ligger de i kö för att tvättas, men när de har torkat är det dags för färdigbloggning och bilder av projektet.

Från att ha stickat i nyfödingsstorlek kastar jag mig nu in i vuxenstickningens värld. I somras påbörjade jag en islandströja till Ola, och jag har stickat klart båda ärmarna. Igår lade jag upp till själva kroppen. Jag har ett par centimeter kvar på resåren innan det stora sjoket slätstickning tar vid och jag längtar redan till oket. Jag stickar i dubbel Plötulopi som jag köpt från Islina, och stickor 4,5 mm (till resåren) och 5,5 mm (till slätstickningen).

- Jag älskar garn!

Här kommer en liten uppdatering från en ganska tyst bloggerska. :)

- En liten tröja har det blivit till Projekt Hösthumla, en väldigt söt och ofotograferad sak. :) Nåväl, någon dag så ska väl jag, dagsljuset, kameran och stickprojekten vara på samma plats.
- Jag har inte stickat så mycket på sistone, utan mest sytt. Ola har länge önskat sig en medeltidsdräkt, och nu bestämde vi oss för att sy en. Eller, det är mest jag som har sytt kläderna, men Ola har fixat allt runtomkring med styling, detaljer, skor, tillbehör etc. Det återstår en del detaljer att göra, men det har varit ett roligt projekt såhär långt. Särskilt kul var att handsy manteln i vadmal, ett härligt material!
- I helgen hade vi finbesök av min kompis Anna, och hennes man och barn. Nora 6 år ville både lära sig sticka och spinna, och visade att hon kunde fingervirka. Stickningen var lite klurig för henne och kommer att kräva en del övning, men med lite assistans gick det bra att spinna. Hon var väldigt nöjd med de två söta smånystan hon kunde ta med sig hem som hon hade gjort alldeles själv! Dessutom skickade jag med henne två skokartonger med restgarner hem, så att hon har lite pysselmaterial att använda. Eller som Nora sa; "Jag älskar garn!". Det är gott gry i den ungen! ;)

Projekt Hösthumla uppstartat

Det vankas bebisar i bekantskapskretsen igen, och därför har jag dragit igång ett nytt babystickningsprojekt som går under namnet Projekt Hösthumla. Planen är att sticka en liten uppsättning mysiga babykläder i humleinspirerade färger. Ett par små ullbyxor är faktiskt redan snart klara (de har varit veckans pendelstickning), och planen är att dessutom sticka hjälmmössa, tröja, sockor och vantar. Det är väldigt kul att botanisera bland garnerna för att hitta bra färger och kvalitéer till projektet. Bilder kommer vad det lider.

Tröja till Ebbe

Long time, no see! Eller något. Ingen bloggning har det blivit under hela augusti månad, men så är det. Vi har haft fullt upp ändå, renoverat vår hall och börjat arbeta igen efter sommarsemestern. Jag har stickat lite under augusti; då och då har det blivit något varv på Olas islandströja och även stickat klart min Be Simple Variations-sjal och under slutet av månaden påbörjade jag även en babytröja i sockgarn till Ebbe, Olas senaste kusinbarn. Tröjan överlämnades igår, tillsammans med de små ullbyxorna jag stickade i våras som en liten doppresent. Eftersom de sista trådarna på tröjan fästes under själva dopkaffet, blev det endast snabba mobilbilder på den nystickade lilla tröjan...

Sticknördfakta:
Enligt min köksvåg (som jag inte riktigt litar på), så gick det åt ca 76 gram/>319 m naturfärgat Opalgarn till lilla tröjan (i storlek 6 månader med sticka 3 mm) samt två små gröna knappar med tusenfotingar på. Mönstret är ett utmärkt och enkelt skrivet YlloTyll-mönster som jag köpte för många år sedan och som jag stickat tre tröjor efter innan, till Hampus, Nora och Felix. En mycket söt tröja blev det, om än kanske något blek, men tillsammans med ullbyxorna lär det ändå bli färgglatt så det förslår. Förhoppningsvis kommer både tröjan och ullbyxorna att bli användbara för Ebbe under hösten och vintern!

Nurmilintu som färdigstickning

Det andra färdigstickade projektet som jag inte har bloggat om är sjalen Nurmilintu. Nu är det dags för det!

Sticknördfakta:
Jag började sticka Nurmilintu som en resestickning när vi var på årets första Västergötlandstripp över Valborgshelgen. Som resestickning är sjalen perfekt, mycket rätstickning och ett enkelt och roligt spetsmönster som piggar upp emellanåt. Nurmilintus skapare heter Heidi Alander, och hon har designat en rad fina sjalar som är passar för en mindre mängd garn och där alla verkar ganska enkla att sticka men ändå med det där lilla extra som gör stickningen rolig. Jag kan mycket väl tänka mig att sticka fler av hennes skapelser! Nurmilintu är stickad på Addi Lace-stickor 4 mm, i ett lyxigt handfärgat sockgarn från Moods of Colors i färgställningen "Här kommer tussilago!". Färgen är otroligt fin, och resultatet blir en harmoniskt melerad sjal. Totalt gick det åt 83 gram garn motsvarande ca 349 m meter till sjalen. Storleken blev riktigt bra för att snos runt halsen utan att bli för stor och bylsig. Även om jag tyckte väldigt mycket om både stickningen och slutresultatet har jag inte behållit min Nurmilintu själv, utan jag gav bort sjalen till Olas kusin Christel i bröllopspresent när hon gifte sig på midsommarafton. Hon klär i den och jag kan om jag vill sticka till om jag vill ha en. :)

Det är svårt att fota en sjal på sig själv... ;)

Julklappen som ändrade form

Nu är det dags att visa ett av de färdigstickade projekt som har varit klara sedan början av juni, men som jag inte fått tummen ur att färdigblogga förrän nu. Det första projektet är ett par helt vanliga raggsockor, som kräver en liten bakgrundshistoria för att komma till sin rätt.

Vid terminsavslutningen i julas (dvs december 2014) insåg jag att jag inte köpt någon julklapp till julklappsutdelningen som vi i personalen brukar ha på mitt jobb, och i brist på annat kastade jag in ett presentkort på en kurs i hur man stickar sockor. Min jobbarkompis Vilma fick presentkortet, och lyckligt konstaterade hon att hon kunde sticka, men att hon aldrig hade försökt sig på sockor. Det tyckte jag lät som ett bra utgångsläge för att ha en liten sockstickarkurs tillsammans med Vilma (som förutom att kunna sticka också är en väldigt rar person). Nu blev det så att sockstickarkursen aldrig blev av, av en rad olika skäl. När jag fick reda på att Vilma skulle byta arbetsplats i juni, så snabbstickade jag ett par raggsockor till henne och gav henne dessa tillsammans med en liten sockstickarkurs i pappersformat som avslutningspresent. Det är ju inte riktigt samma sak som att lära sig sticka ett par IRL, men Vilma uppskattade sockorna och gesten samt att jag hälsade henne god jul istället för trevlig sommar. ;)

Sticknördfakta:
Helt vanliga raggsockor stickade med Falkgarns Sport (70% ull, 30% polyamid) i sorbetfärger och bambustrumpstickor 4 mm. Jag minns inte hur långt skaftet och foten är, men jag har använt mitt vanliga basmönster med förstärkt häl som mormor har lärt mig och som jag kan utantill. Totalt gick det åt 122 gram garn, motsvarande 183 meter. Förhoppningsvis kommer Vilma att ha glädje av sockorna.