Grattis bloggen!

Grattis bloggen på 10-årsdagen! :)

Det är svårt att tro, men det är på dagen 10 år sedan jag började blogga om min  stickning. Sommaren 2007 var varm, och jag stickade på ett linne i lingarn från YlloTyll. Jag hade några månader innan återupptäckt stickningen efter ett par års uppehåll (chocken att gå från student till heltidsarbetande var svår), och även precis upptäckt den spirande stickbloggosfären och hemsidor som Knitty. Så, någonstans mellan det lurande värmeslaget på den ölandska landsbygden (vi bodde i Köpingsvik på den tiden, och jag presenterade mig på bloggen som en "ofrivillig ölänning" eftersom vi hamnat där pga arbete, inte för att vi ville) och euforin över att sticka på mitt linlinne föddes inspirationen till bloggen. Det var ett lättillgängligt sätt att skriva om stickning, visa bilder och komma i kontakt med andra som också stickade. Eftersom jag inte har några stickande vänner IRL, har ni stickbloggvänner betytt mycket! <3

Jag har ju inte varit jätteflitig på att blogga de senaste åren, men jag försöker ändå presentera alla färdigstickningar även om jag inte alltid beskriver hela stickprocessen. Jag har ett litet gäng färdiga projekt som väntar på att få visas här framöver, så håll utkik efter dem. Under senare år har jag också stick-Instagrammat, men det forumet är helt annat än bloggen som ger mer utrymme för reflektion och detaljbeskrivningar. Det roliga är, att många av de stickbloggare jag läste när det begav sig följer jag idag på Instagram.

Under bloggens tio år har jag ju förutom att nörda ner mig i stickning även börjat spinna lite både på slända och på spinnrock. Det är mer än roligt, och jag ska (om jag får bukt med min något trilskande dator) försöka presentera 2017 års Tour de Fleece-projekt här.

Så, hurra för Ulliga, gulliga, färgglada på 10 års-dagen! :)

Våreufori

Nu har jag precis skickat iväg en beställning på barrotade häckplantor till den lokala plantskolan. Förra sommaren tog vi ner vår 4,5 meter höga, men döende, tujahäck på baksidan av huset. Det var ett fruktansvärt jobbigt arbete eftersom vi lyckades tajma det till ett några av julis varmaste dagar, men nedsågad blev den. När häcken var borta satte vi upp kastanjestaket längs den sträcka där häcken stått. Sedan tidigare har vi den här typen av staket runt resten av tomten som gränsar mot vägen, men från början var tujahäcken så kompakt att det inte behövdes. Utan häck var mer staket av nöden tvunget för att hålla ute allsköns djur och knytt, men ett staket är ju inget insynsskydd. Eller, ett kastanjestaket är inget insynsskydd. (Däremot är det supersnyggt och bra på alla andra sätt, men det är en helt annan sak.) Så, en ny häck behövs! Eftersom vi inte vill ha en ny tujahäck (det blir lite väl mycket mexitegelvilla för vårt 200 år gamla torp) bestämde vi oss för en blandad lövfällande häck med sådana buskar som växter ogräs-fort och som finns i närmiljön (eller, nästan, det kryllar inte av benved i närmiljön direkt). Blandhäcken är tänkt att bestå av:

- svartaronia (Aronia melanocarpa)
- korallkornell (Cornus alba 'Sibirica')
- benved (Euonymus europaeus)
- slån (Prunus spinosa)
- vresros, dubbel rosa (Rosa rugosa 'Hansa')
- korgpil (Salix viminalis)
- fläder (Sambucus nigra)
- rönn (Sorbus aucuparia)
- snöbär (Symphoricarpos albus)
- bondsyrén (Syringa vulgaris)


Det kan bli fint, tänker vi. Jag ser nästan orimlig mycket framåt att få sätta ny häck, även om den bara kommer att vara små ynkliga pinnar de närmsta säsongerna. :)

I ett anfall av allmän våreufori skickade jag även iväg en förfrågan på Facebook om någon av mina bekanta hade en ensilagebal till övers som jag kunde få använda som material till min täckodling. Somliga tyckte det var en orimligt rolig efterlysning, men en våra väldigt snälla grannar kom ner med en halmbal till mig idag som kommer att fungera perfekt i sammanhanget. Vi vill nämligen försöka anlägga en ny odlingsbädd enbart genom att täcka marken (först med tidningar/kartong, sedan med utmockat spån/bajs från hönshusen och sedan med halm) och sedan odla massor av ettåriga växter i bädden i år som kan producera massor av grönmassa att använda som ny täckning av bädden. Det kommer att bli ett jättekul experiment! Jag tror jag ska gå ut och i alla fall gräva kanten imorgon bara för att få en aning om hur det kommer att bli...

Kamelsjal de luxe

Innan jul hittade Ola en för oss ny garnaffär (där köpte han också min julklapp, men den kan jag visa en annan dag) i Höör, som heter Butik Maglia. Om ni bor i Skåne med omnejd kan jag verkligen rekommendera den här garnaffären, de har mängder med fina garner i en mysig butiksmiljö. I slutet av julledigheten gjorde vi en utflykt till Höör och och jag fick (bland annat) med mig två nystan Camello därifrån. Camello består av 70% merinoull och 30% kamelull, och är helt osannolikt mjukt. Det passar därför bra till sjalar och annat som man har direkt mot huden, så en sjal fick det bli för mig. Jag har ju hintat om sjalen på bloggen förra veckan, då den låg och slätade till sig mellan fuktade handdukar i väntan på att få bli en namnsdagspresent till min mamma Mimmi.

Sjalen är först stickad fram och tillbaka, och sedan runt på rundsticka 5,5 mm. Runt kanten har jag virkat en liten avslutning med en snutt hemspunnet garn. Den här helt improviserad, och är väl inte det snyggaste jag har gjort men väl bland det mjukaste. (Mimmi tyckte ju givetvis att den var fin när hon fick den, men hon är ju partisk i sammanhanget). Oavsett snygghet är den helt funktionell och säkerligen skön att ha under jackan såhär på vårvintern. Det var rolig och väldigt avslappnande stickning; bara att sticka på och njuta av det mjukmjuka garnet.

Rödhakesockor

Jag följer Gro som har Moods of Colors på Instagram, och jag har länge beundrat hennes fina fågelsockgarner. Det brukar vara galet högt köptryck på dem, så en brukar få vara blixtsnabb om en vill ha en fågelfärgad härva. Det var jag tidigare i år, då jag lyckades beställa en härva sockgarn i färgställningen Rödhake. Rödhakegarnet stickade jag upp till ett par finfina sockor till Ola.

Rödhakesockorna är vanliga bassockor, sådana som jag inte längre använder mönster till då tillvägagångssättet sitter i händerna, här i storlek 46 för att passa Olas fötter. De är stickade med stålstrumpstickor 2,25 mm och har förstärkt hällappshäl som är lite extra hög till Olas höga vrister. Ola gillar sockorna speciellt eftersom de är lite mjukare än de sockor han har sedan tidigare. Jag har för mig att garnbasen till fågelsockorna heter Soft Sock, så det är väl inte för intet att det är mjuka då.

2017 års första färdigstickning

Under den senaste veckan har jag presenterat de projekt som blev färdiga under hösten 2016. Nu är det dags att påbörja presentationen av 2017 första färdigstickningar. Jag har fyra små projekt som jag stickade klart under januari och februari, och då de två första utgör ett set kommer de i ett inlägg här tillsammans.

Under julledigheten plockade jag fram två nystan Tynn Alpakka från Du Store Alpakka ur mitt garnlager och stickade mig själv en Merry Berry-mössa. Jag har länge haft behov av en ny mössa, och ville ha enklast möjliga modell i en diskret färg. Just Tynn Alpakka var snäppet för tjockt för mönstret så mössan blev aningens för stor, men det passar i och för sig bra när man som jag ofta har knut och hästsvans. Mycket hår tar en hel del plats när det är format som en boll! :) Resultatet blev en tunn, smidig, varm och lite fluffig mössa i det fina alpackagarnet.
För att matcha mössan stickade jag också ett par rätstickade muddar i samma garn. Även här är det enklast möjliga modell; ett rätstickat stycke som är ihopsytt med hål för tummen. Även dessa är tunna men varma tack vare alpackan. Till muddarna och slätstickningen på mössan har använt sticka 3 mm, och sticka 2,5 mm till den vridna resåren på mössan. Jag är väldigt nöjd med de här plaggen eftersom de är exempel på ren bruksstickning med hög funktion, men som ändå är fina i enkelhet.

Band till Olas tröja

För att avsluta 2016 års stickning här på bloggen (nu när jag har kommit ikapp med att visa alla färdigstickningarna från hösten), vill jag visa en bild från när jag sydde i ett band i halsringningen på Olas islandströja.

Efter att Ola hade använt tröjan ett par gånger i höstas, märkte han att halsringningen ville töja sig. För att förhindra detta sydde jag i ett ganska brett band (inköpt på sybehörsaffären inne i Kristianstad, jag tror den heter Symaskinshuset) i lite folkloristisk stil. Det blev väldigt snyggt med bandet, då det täckte in den (i och för sig inte så fula) virkade kanten på insidan av halsringningen. Med bandet blev tröjan komplett, och förutom att hålla ihop på ett bättre sätt ser den också mer prydlig ut än innan. Ola har verkligen använt sin islandströja mycket under vintern och gillar den, vilket är roligt. Jag är himla sugen på att sticka en till mig själv också (och jag hade tänkt göra det innan jul, men hann inte pga det nämnda hallbygget), och har köpt några extra "kakor" Plötulopi från Islina. Jag har ju en del brunt, askgrått och ljusbrunt kvar från Olas tröja och har kompletterat med klövergrönt och en fin mörkrosa också. Jag tänker mig att sticka en med mer mönstring till mig själv, lite hönsestrikk fast i islandsformat. Givetvis har jag redan köpt ett band till halsringningen på min tröja också, fast den fortfarande bara finns i tankevärlden. :)

Färdigstickningar: Julklappssockor

Tredje omgången (och sista) med presentationer av färdigstickningar från hösten 2016 innehåller julklappssockor. Det är ju tradition att jag stickar sockor till min mamma Mimmi, som brukar vara mer eller mindre klara till julafton. 2016 stickade jag även ett par sockor till hennes särbo Hans, som ständigt fryser och som därför är ett lämpligt offer för stickade plagg.

När jag var inne på Garnkorgen för att köpa garn till Hans julklappssockor, hittade jag ett knasigt nystan Opalgarn i en färgställningen "Kiwi". Kiwisockor går ju liksom inte motstå, så därför köpte jag ett nystan sådant och stickade julklappssockor till Mimmi av det. Sockorna är helt vanliga släta sockor utan krusiduller, där kiwigarnet får spela huvudrollen. Hälen är en förstärkt hällappshäl (min favoritform av häl) och hela härligheten är stickad på strumpstickor 2,5 mm.

Sockorna till Hans är också stickade i Opalgarn, men i en mer diskret skogsgrön färgställning. (Bilden ovan är för övrigt galet underexponerad, men det är inte så lätt att hitta ljus i december när man arbetar hela den ljusa delen av dagen. Bilden visar en del av vår nyinredda hall, som vi hade som mål att slutföra till jul. Det lyckades för övrigt, men gjorde att december var en helt galen månad som bestod av att jobba, bygga och sova - det sistnämnda alldeles för lite. Men det är en annan historia. Tillbaka till sockorna.) Hans sockor heter Porthos, och är en Caoua Coffee-design som finns via Ravelry. Designern har gjort en rad fina herrsockor som är sobra men som har lite mönster i sig. Det här är ett gratismönster, och ett väldigt välbearbetat sådant! Jag följde mönstret till punkt och pricka, och stickade med strumpstickor 2,25 mm. Sannolikt kommer jag att sticka fler sockmodeller från Caoua Coffee, det finns flera som lockar mig.